Ermira Musliu ser allvarligt på Hamid när han berättar att han just flyttat. Han har för tredje gången fått avslag på sin asylansökan och har varken pengar eller bostad. Men hans fotbollstränare har blivit hans stora stöd i livet. Nu har tränaren ordnat så att Hamid får bo någon månad i taget hos sina lagkompisars familjer.

På det viset klarar han av att fortsätta i tvåan på gymnasiets byggprogram.

Tårarna stiger i hans ögon. Han har kämpat och hållit sig ovanför ytan mentalt, i fem långa och ensamma år. Nu ska han utvisas, för att han inte uppfyller kraven i gymnasielagen.

— Det känns så orättvist. Jag sköter mig, jag går i skolan, jag spelar i laget flera gånger i veckan och är inte stökig, säger han på svenska med en blandning av skånsk och persisk melodi.

Här på Framtidsgymnasiet i Kristianstad har majoriteten av eleverna flyktingbakgrund. Nästan alla är killar och många kom utan sina föräldrar. Att vänta på uppehållstillstånd tillhör vardagen. Ändå skojar de och knuffas retsamt när de rör sig i korridorerna.

— Här behöver jag min långa erfarenhet som sjuksköterska, och även som människa, för att räcka till. Men det är verkligen inte bara tungt, eleverna ger så mycket tillbaka, så fort jag gör det minsta för dem, säger Ermira Musliu.

Många elever har en stark inre stress, ångest, sover dåligt, äter fel mat och har svårt att orka skolarbetet. Det visar nationella rapporter om ensamkommande, och Ermira Musliu märker det som skolsköterska.

— Lugnande läkemedel är vanliga. Jag kan bli skrämd när jag ser hur många olika tabletter en del har utskrivna. Jag försöker att lära ut andra sätt att ta hand om sig också, säger hon.

Det kan vara andningsövningar, att ta till både i skolan och hemma.

— Det viktigaste för mig är att stärka dem. När de oroar sig för hur de ska klara sig, påminner jag dem om hur starka de är. De har redan klarat så mycket och det vill jag lyfta fram. Ofta känner de sig lugnare och har större tilltro när de går ut härifrån.

Hamid lyssnar intresserat när Ermira Musliu berättar om lättnaden vissa känner när de pratat en stund med en vuxen. Han säger att han själv nog har tacklat oron genom att träna intensivt.

I fall som Hamids gör skolan alltid en orosanmälan till socialtjänsten, men Ermira Musliu tycker att återkopplingen ofta saknas. Ibland känner hon sig maktlös.

— För att bidra med min bit riktar jag in mig på hälsofrågor. Vi pratar mycket om att äta näringsrikt, sova tillräckligt och röra på sig. Jag vill ge dem verktyg de kan ta med, oavsett om de får stanna i Sverige eller inte.

Hamid har egentligen ett annat namn. Han kom ensam från Iran under flyktingvågen 2015. Men hans rötter finns i Afghanistan. Han skildes åt från sin familj när de panikslagna kastade sig på olika båtar över Medelhavet. Han har lärt sig språket och försökt hänga med i skolan. Tre gånger har han tvingats flytta och börja om med nya familjer, lärare och klasskamrater.

Samtidigt har han rest genom sina tonår för att alltmer upptäcka vem han själv är. Som yngre, i sin uppväxtfamilj, tog han både den muslimska tron och vissa värderingar för givna. Dem har han kommit att ompröva.

— Den första familj som tog hand om mig var ett homosexuellt par. Vi satt uppe på nätterna och pratade. I Iran hade homosexuella inget värde. Men jag började ifrågasätta det, jag tyckte att paret var fantastiska människor.

Det satte i gång tankar som så småningom ledde till att Hamid blev ateist.

— Jag är kafir nu, som det kallas. Jag säger inget om att andra människor är troende. Men religion är inget för mig.

Redan under specialistutbildningen till distriktssköterska för tre år sedan var Ermira Musliu intresserad av de ensamkommande ungdomarna. Hon och en studiekamrat intervjuade 15 skolsköterskor om deras tankar och erfarenheter av mötet med eleverna, och skrev sedan sin magisteruppsats om det.

De intervjuade skolsköterskorna efterlyste bland annat fortbildning om traumamedveten omsorg.

— De ensamkommande har ofta varit med om övergrepp och traumatiska situationer. Som skolsköterska behöver man kunskap om posttraumatiskt stressyndrom. För många yttrar det sig som magsmärtor, huvudvärk och sömnsvårigheter, säger Ermira Musliu.

Några skolsköterskor ville lära sig mer om olika kulturer. Flera tyckte att det krävdes livserfarenhet för att klara att vara både empatisk och professionell. Det håller Ermira Musliu med om.

— Jag visar att jag finns här, att jag kan vara en person att lita på, men jag rotar inte. Sedan försöker jag att släppa deras historier när jag är hemma. Det tog lång tid i mitt yrke innan jag kunde sätta gränser för vad som var mitt ansvar.

Hon och skolsköterskorna i studien efterlyser nationella direktiv för arbetet med de ensamkommande unga.

— Varje kommun, skola eller skolsköterska arbetar utifrån sitt eget huvud. Här på skolan tar vi stöd av varandra i elevhälsoteamet och har också tätt samarbete med mentorer och rektor, vilket behövs.

Skolsköterskan lotsar eleven mellan primärvård, akutsjukvård, barn- och ungdomspsykiatrin, förberedelseklass, gode män och socialtjänst.

— Eleverna har också fått flytta mycket mellan kommuner och skolor. Det är ett detektivarbete, som tar mycket tid, att få fram journaler om vad tidigare hälsosamtal visat och vilka vaccinationer de har fått.

Hamid klär av sig den neonfärgade byggjackan. På morgnarna är det kallt när man är utomhus och lägger plattor. Efter några veckor hos det stora byggföretaget erbjöd de honom jobb om han klarar gymnasiet.

Han har överklagat beslutet om avslag igen och fortsätter komma till skolan och praktikplatsen varje dag "så länge de inte kommer och hämtar mig". Siktet är inställt på jobbet på byggföretaget, och att laget ska vinna serien nästa säsong.

Ermira Musliu minns känslan av att behöva fly och att föräldrarna var rädda, när hon som femåring kom från Kosovo under Balkankriget.

— I lågstadiet blev skolsköterskan en trygg person, som jag såg upp till. Att själv jobba som skolsköterska har blivit som en tidsresa. Nu är det jag som är den trygga personen.

Studier ger chans att få stanna

  • År 2015 sökte 70 384 barn och ungdomar asyl i Sverige, 35 369 av dem var ensamkommande.
  • År 2018 infördes den tillfälliga gymnasielagen. Flyktingar mellan 17 och 24 år kunde då söka uppehållstillstånd för att studera på gymnasiet. En av förutsättningarna var att de sökt asyl före den 25 november 2015.


Lästips

Stödmaterial: Asyl- och migranthälsan i Region Sörmland har ett material för hälsostöd till gymnasieungdomar som även andra skolsköterskor kan använda. Där ingår fem tematräffar om fysisk hälsa, tobak, alkohol och narkotika, psykisk hälsa, sexuell hälsa och relationer, värderingar och rättigheter. www.uppdragpsykiskhalsa.se

Bok: Barn på flykt – modernt krisstöd och trauma­med­vetet möte av Sophie Arnö.