Varje år kartlägger Socialstyrelsen regionernas tillgång på legitimerad vårdpersonal. Årets genomgång visar att det saknas erfarna sjuksköterskor, och framför allt specialistutbildade, i hela landet.

När det gäller grundutbildade är det bara en region — Jönköping — som uppger att tillgången är i ”balans”. Alla andra uppger ”brist”.

Nadja Ståhl, ordförande i Vårdförbundet Student, har ett år kvar på sin sjuksköterskeutbildning. Hon ser det som positivt att inom kort kunna välja och vraka bland jobben. Men hon känner samtidigt oro för arbetsmiljön och att inte ha någon erfaren kollega att fråga när hon kommer ut som ny.

Enligt Socialstyrelsen ökade antalet utfärdade sjuksköterskelegitimationer med 12 procent mellan 2014 och 2018. Men samtidigt som det fylls på med nya slutar många erfarna på grund av pensionsavgångar och missnöje med den offentliga vårdens löneläge och pressade arbetsmiljö.

På många håll har detta skapat en obalans. Uppsala är en av flera regioner som nämner att det blivit allt svårare att behålla ”skickliga medarbetare”.

— En verksamhet kan inte bara bygga på nyexaminerad personal. Du måste känna dig trygg när du kommer ut. Du kan inte stå där ensam och inte ha någon erfaren att fråga, säger Nadja Ståhl.

För att skapa trygghet för nyutexaminerade måste arbetsgivarna satsa ännu mer på bra och omfattande introduktionsprogram, anser hon. Men också på att behålla erfaren personal genom att förbättra arbetsmiljön och höja lönerna.

Just nu är hennes erfarenhet att vården — trots alla larm — i stället gör tvärtom. Trött på Region Norrbottens nedskärningar har hon själv bestämt sig för att byta arbetsgivare. Efter 13 år som undersköterska, bland annat på akuten, har hon sagt upp sig för att hon inte ”såg fram emot att gå till jobbet längre”. Till sommaren kommer hon i stället att arbeta som undersköterska i kommunens hemsjukvård.

Var vill du arbeta som färdig sjuksköterska?
— Det finns massor jag kan tänka mig. Jobba på barnavdelning, på akuten, med palliativa patienter eller inom psykiatrin. Men, med tanke på hur arbetsmiljön och lönerna ser ut så väger det tungt. Det känns som om jag måste välja det minst dåliga. Det är tragiskt att det ska behöva vara så, säger Nadja Ståhl.