Det är olyckligt att det fortfarande finns regioner som inte sätter kompetensförsörjningen av våra livsviktiga yrken högst på agendan, säger Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande. Hon tycker att bristen på intensivvårdssjuksköterskor och biomedicinska analytiker som coronapandemin blottat för allmänheten är ett tydligt exempel på det — men också siffrorna över fjolårets satsningar på Vårdförbundets medlemmars löner.

Förra året fick arbetsgivare och chefer i regioner, kommuner och kommunala bolag en ny uppgift. De skulle hitta och ge extra stora löneökningar till medarbetare som samlat på sig så mycket kunskap och erfarenhet att deras bidrag på arbetsplatsen sticker ut: ”särskilt yrkesskickliga”, enligt kollektivavtalet HÖK19.

Arbetsgivarna skulle också höja lönerna för alla andra. Lönepåslag som precis som tidigare ska utgå från vars och ens kunskap och viktiga bidrag på jobbet.

Så hur gick det? Vårdfokus har samlat in åsikter och siffror från fackligt förtroendevalda och arbetsgivare i hela landet och mest slående är att resultatet ser väldigt olika ut. Hur mycket det satsats på Vårdförbundets yrkesgrupper skiljer sig stort (se karta och faktaruta). Regioner och kommuner har också valt att sköta prioriteringen av särskilt yrkesskickliga olika (se vår grafik).

Det finns kommuner som skjutit till extra pengar. Vilhelmina är ett exempel som Vårdfokus tidigare skrivit om, som trots sin dåliga ekonomi höjde en tredjedel av sjuksköterskornas löner med upp till 3 300 kronor i månaden. Men i regionerna har satsningen på särskilt yrkesskickliga lett till många besvikelser.

— Särskilt yrkesskickliga fick bara lite mer än övriga och blev besvikna på det. Övriga fick ännu sämre eftersom ”satsningen” togs från dem för att ge särskilt yrkesskickliga något lite mer, berättar avdelningsordföranden Emma Klingvall i Östergötland.

Samma sak skedde i Kalmar där satsningen betalades genom att ”alla andra fick stå tillbaka”, enligt Vårdförbundets lokala ordförande Tora Elfversson Dahlström.

I både Östergötland och Kalmar finns hopp om ett bättre resultat i år, eftersom politikerna där avsatt extra pengar till Vårdförbundets medlemmars löner 2020. I andra regioner har Vårdförbundet kämpat för samma sak, men många har mött hårt motstånd, ofta med hänvisning till regionernas dåliga ekonomi.

När det kommer till vilka som ska ses som särskilt yrkesskickliga och hur de ska väljas ut verkar regioner och kommuner runt om i landet ha tolkat avtalet väldigt olika.

Till exempel ställde Dalarna och Västerbotten krav på ett visst antal år i yrket. Skåne satsade på medarbetare över 45 år, Halland på sina specialistsjuksköterskor. Kalmar tog inte med några chefer i satsningen. Inom slutenvården i Region Värmland fick endast dygnetruntverksamheter utse särskilt yrkesskickliga.

I Västernorrland lät regionen sina lönesättande chefer utse 10 procent av medarbetarna till särskilt yrkesskickliga, som alla fick 2 000 kronor mer i lön.

— Många chefer har känt sig pressade när de bara fått utse 10 procent. Vi yrkade lokalt på 25 procent särskilt yrkesskickliga men arbetsgivaren valde att göra så här, berättar Vårdförbundets ordförande i Västernorrland Åsa Holgersson.

I slutet av december i år ska Vårdförbundet fatta beslut om HÖK19 ska sägas upp eller inte. Resultatet av avtalet kommer att utvärderas på många olika sätt under året.

Som en del i det har Vårdförbundet precis sammanställt en löneenkät, som nära 22 000 medlemmar svarat på.

Resultatet visar bland annat att nästan 25 procent svarat ”ja” på frågan om de ansetts vara särskilt yrkesskickliga av sina arbetsgivare. Det ligger nära Vårdförbundets mål, att var fjärde medlem borde bedömas som särskilt yrkesskicklig.

Lönepåslaget som den här gruppen fått är enligt löneenkäten 1 689 kronor i snitt i regionerna och 1 915 kronor i snitt i kommunerna. Vårdförbundet har drivit att gruppen särskilt yrkesskickliga ska höja sina löner med 10 000 kronor på tre år, vilket motsvarar cirka 3 300 kronor om året. Dit når inte 2019 års lönesatsningar.

För vissa lokalavdelningar i Vårdförbundet kommer det att bli lättare än för andra att utvärdera löneöversynen 2019. I exempelvis Östergötland har regionen kunnat lämna detaljerade siffror kring hur många som utsetts till särskilt yrkesskickliga. Gruppen ”övriga” har regionen valt att kalla ”yrkesskickliga”.

Region Västmanland har däremot inga siffror alls på hur många som utsetts till särskilt yrkesskickliga. Samma gäller Skåne, där regionen valt att inte använda begreppet, av rädsla för att skapa splittring bland medarbetarna. Ingen har därför fått veta om deras lönepåslag hänger ihop med att de är särskilt yrkesskickliga eller inte, berättar Malin Tillgren, avdelningsordförande för Vårdförbundet i Skåne.

En positiv sak som många lyfter är att lön blev ett större samtalsämne under förra året än någonsin tidigare. Andra lyfter att allt prat om särskild yrkesskicklighet lett till viktiga samtal med arbetsgivarna om kunskap och kompetens generellt sett — och hur avgörande Vårdförbundets yrkesgrupper är för vården.

Vad tycker Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro om resultatet hittills? Eftersom det var första året med ett nytt avtal, och att budgetarna för 2019 redan var satta när avtalet kom, så ser hon det som en bra början, men förväntar sig betydligt mer framöver, berättar hon.

Vad krävs av arbetsgivarna 2020 för att Vårdförbundet ska välja att inte säga upp avtalet i slutet av året?

— Vi måste se satsningen på särskilt yrkesskickliga och nå målet 10  000 kronor mer i månaden under avtalsperioden. Vi måste även se att övriga fortsatt får en god löneutveckling, säger Sineva Ribeiro.

Du har tidigare sagt att 10 000-kronorsfrågan ska lösas lokalt. Är det fortfarande möjligt?

— Nu om någonsin borde varje region se vikten av att satsa på våra yrkesgrupper. Bristen är uppenbar året om. Vi har helt enkelt en underdimensionerad bemanning till följd av för låga löner.