I den här spanska serieromanen får vi följa Emilio som hamnar på ett äldreboende, där han gradvis försvinner in i en demenssjukdom.

Vardagen på boendet skildras som händelselös, men ibland uppstår tragikomiska situationer. Vi får vara med när Emilio försöker skära kyckling med en sked, sätter på sig tröjan ut och in och kämpar med att knäppa knapparna i sin skjorta. Hans tilltagande förvirring illustreras också med en serie bilder där rumskamraten Miguels ansikte blir mer och mer otydligt för varje serieruta, till dess att ansiktsdragen är helt utraderade. Här tillför de genomtänkta teckningarna en extra dimension.

Det är ibland oklart vad som verkligen sker och vad som utspelar sig i huvudet på Emilio eller någon av de andra karaktärerna. På så sätt får läsaren själv uppleva hur det kan vara att leva med Alzheimers sjukdom.