Det är fredag eftermiddag och på Rinkeby torg är det gott om folk. Solen skiner, men vinden är kall och ovanför hustaken skymtar mörka moln. Vid grönsaksståndet handlas det granatäpplen och stora buntar med färska örter. Utanför kaféet står en grupp män och röker. Bara munskydden och plasthandskarna på några förbipasserande skvallrar om att det här är den svenska coronapandemins epicentrum.

Lisa George Svahn.jpg
Lisa George Svahn trivs som sjuksköterska i Rinkeby. Patienterna kräver inte mycket och är väldigt tacksamma för det de får, säger hon. Foto: Alexander Donka

Fram till den 23 april har 96 personer i det här området av Stockholm dött i sviterna av covid-19. Stadsdelen Rinkeby-Kista har flest dödsfall sett till befolkningsmängd i regionen. Många av de döda är svensksomalier.

Att pandemin skulle slå hårt mot invånarna i området kom inte som någon överraskning för personalen på Rinkeby vårdcentral.

— Våra patienter drabbas alltid hårdare av infektioner. Det kan räcka med vinterkräksjuka. Är man trångbodd — många kanske bara har ett rum på åtta personer — är det väldigt svårt att isolera den som är sjuk eller är i riskgrupp. Det är få som kan arbeta hemifrån, många har samhällsbärande yrken — som färdtjänstchaufförer och vårdbiträden — och blir mer exponerade för smitta, säger infektionssjuksköterskan Lisa George Svahn.

Den här veckan har hon och kollegerna skickat in drygt tre allvarligt sjuka covid-19-patienter med ambulans per dag till sjukhuset.

— Det som förvånar mig är att många är relativt unga, mellan 30 och 50 år. De har gått hemma länge med symtom och varit riktigt dåliga när de kommit hit. En del har behövt så mycket som 12 till 14 liter syrgas. Och de svåra fallen blir allt fler, berättar Lisa George Svahn.

Allmänläkaren Sumaya Al-Shakarji förstod tidigt att corona skulle innebära särskilda påfrestningar för Järvaborna.

— När Folkhälsomyndigheten sa att personer över 70 år tillhör en riskgrupp förstod jag att den åldersgränsen var för hög för våra patienter. 60 år är mer rimligt, de är redan så utsatta när det gäller folkhälsan. Många är multisjuka, röker, har högt blodtryck och diabetes, säger hon.

Personalen på vårdcentralen hade därför redan börjat ställa om sitt arbete när de fick besked om att en så kallad infektionsnod skulle inrättas hos dem. Till ett vitt plasttält utanför ingången till vårdcentralen kommer nu både bokade och obokade patienter från hela Järvaområdet. En och en får de kliva fram till sjuksköterskan där de triageras innan de får gå in på mottagningen.

Listan med frågor om symtom är lång och nya läggs till allt eftersom kunskapen om sjukdomen ökar. Många stannar också till för att ställa frågor till vårdpersonalen och här finns informationsbroschyrer på en rad olika språk, posters och en febertermometer.

— Många här har faktiskt inte råd att köpa en termometer. Då kan de komma hit, vi tar tempen och det blir också ett tillfälle att prata om vad som är normaltemperatur och ge egenvårdsråd, säger Lisa George Svahn.

Lisa George Svahn och allmänläkaren Sumaya Al-Shakarji är ansvariga för att organisera arbetet med infektionsnoden. De har ställt i ordning två isoleringsrum innanför entrén där de kan undersöka patienter med misstänkt infektion, ge syrgas och sätta nål. I början ändrades direktiven ofta och det gällde att hänga med och kommunicera ut allt nytt till kollegerna.

— Lisa har gjort det mesta, för jag blev själv sjuk i corona ganska snabbt och var borta två veckor i slutet av mars, säger Sumaya Al-Shakarji.

Från starten kämpade man med restnoteringar på skyddsutrustning och fick använda samma munskydd en hel vecka. Nu är tillgången säkrad och de kan känna sig lugnare.

— Vi avsatte två sjuksköterskor — jag och en till med lite mer akutvana — att ta hand om covid-19-patienterna. Det var bättre att vi var färre som utsattes för smitta och jag ville inte att mina kolleger skulle riskera att bli sjuka, säger Lisa George Svahn.

Själv har hon aldrig känt sig orolig för att bli smittad på jobbet, varken av corona eller något annat. Fram till för ett år sedan arbetade Lisa George Svahn på infektionskliniken vid Karolinska i Huddinge med bland annat hiv och tuberkulos. I januari 2018 tog hon examen som en av landets första specialistsjuksköterskor inom infektionssjukvård. Efter ett halvår på Rinkeby vårdcentral startade hon en sjuksköterskeledd infektionsmottagning för patienter mellan 3 och 65 år.

Nu har Lisa George Svahn precis städat ut rummet efter dagens sista patient och kan ta av sig visir och munskydd. Det är skönt att vara sig själv igen. Som sjuksköterska är det en utmaning att inte kunna använda ett leende för att trygga andningspåverkade och oroliga patienter. I stället får hon jobba mycket med ögonkontakt och tonfall.

Passen i infektionsnoden är hennes favorittid under dagen.

— När annars får man en chans att prata med alla sorters människor på det här sättet? Intresset är stort och det är så bra att vi står här och är synliga. Det är inte alltid så enkelt att förklara vad andnöd är över telefon. Och patienterna är så tacksamma och glada för allt vi gör, det betyder massor.

Via mobilen har de tillgång till tolk, som används ibland. Men att språkproblemen skulle förklara varför utlandsfödda är mer utsatta värjer sig Lisa George Svahn emot.

— När jag hörde det på nyheterna blev jag förbannad. Det är inte språket som är hela storyn! Det är segregation och fattigdom som gör att de blir sjukare.

Snart är det dags att ta helg. Lisa George Svahn tycker att hon klarar den ökade pressen på jobbet bra, men somnar ofta väldigt tidigt. På nätterna drömmer hon intensivt. 

— Det är då de existentiella frågorna gör sig påminda, säger hon. Hur ska det gå för patienterna? För min familj och mig själv? Hur ser vårt samhälle ut om en vecka?