Ultraljud bättre än stick i levern

Marie Byenfeldts avhandling bidrar till att göra ultraljudsbaserad leverelastografi mer tillförlitlig. Metoden kan bland annat användas för tidig upptäckt av skrumplever.

Marie Byenfeldt blev legitimerad röntgensjuksköterska redan 1991. För fyra år sedan tog hon ett stort karriärkliv och vidareutbildade sig till sonograf. I slutet av april i år kunde hon addera ytterligare en merit då hon blev tjugofjärde röntgensjuksköterskan och tredje sonografen i Sverige att disputera.

Klinskt arbete gav uppslag

Idén till avhandlingen kom genom det kliniska arbetet på Östersunds sjukhus. I mars 2014 införde röntgenavdelningen ultraljudsbaserad leverelastografi för att mäta leverstelhet och därmed graden av fibros hos kroniskt leversjuka patienter. Det är en snabb och betydligt mer skonsam metod än leverbiopsi som användes tidigare.

Marie Byenfeldt blev ansvarig för leverelastografimetoden på Östersunds sjukhus. Men det fanns ett problem. Hon hade ingen metodbeskrivning att luta sig emot och var i början den enda i Norden som utförde undersökningarna på den typ av maskin som sjukhuset hade köpt in.

Luckor i forskningen

Marie Byenfeldt tog kontakt med andra operatörer internationellt och lyckades hitta ett fåtal vetenskapliga studier. Hon insåg att det fanns kunskapsluckor i ämnet.

— Det visade sig att i cirka 16 procent av de utförda leverelastografierna på Östersunds sjukhus fanns en osäkerhet i mätresultaten som gjorde det svårt att ställa en korrekt diagnos. Ingen visste varför det var så, och det fanns ytterligare frågor som jag ville hitta svaren på, säger Marie Byenfeldt.

Fettlever påverkar

I den första delstudien såg hon att mätresultaten påverkas av om patienten har fettlever samt om det finns ett ökat avstånd mellan ultraljudsproben och leverytan, som ses vid övervikt och fetma. Marie Byenfeldt följde upp fynden med interventioner, där hon försökte förbättra mätresultaten.

— Genom mitt arbete som sonograf har jag lärt mig en del knep för att få en dålig bild att bli bra. Jag provade att trycka ihop underhudsfettet för att minska avståndet mellan proben och leverytan, och det visade sig att resultatet blev bättre, säger Marie Byenfeldt.

I en av delstudierna uppstod ett intressant fenomen. Mätresultaten skiljde sig åt beroende på om patienten låg på rygg, 30 grader åt sidan eller helt lagd på vänster sida. Eftersom det inte fanns en referensmetod i forskningsprojektet var det svårt att avgöra vilket resultat som var korrekt.

Män lagrar fett i buken

Men Marie Byenfeldt upptäckte att patienter med hög bukhöjd, framför allt män, hade en ökad leverstelhet liggandes på rygg. Om de undersöktes i sidoläge avtog stelheten. Troligen beror det på att män oftare lagrar fett inne i buken. Det lägger sig som en kula på magen och trycker upp mot levern i ryggläge, vilket visar sig som ökad leverstelhet vid undersökningen.

— Det här är ett helt nytt fynd som måste beaktas vid undersökningar och diagnostisering, så att man inte felaktigt sjukförklarar en person. Samtidigt är det så att ett högt inre buktryck ökar risken för leversjukdomar. Om det inte är fibros finns ändå ett prognostiskt värde, en indikation på att man bör ändra sin livsstil, säger Marie Byenfeldt.

Hoppas på bättre diagnostisering

Tidigare studier har visat att leverelastografi kan upptäcka cirros, skrumplever, i ett tidigt skede, innan MR, datortomografi och konventionellt ultraljud kan göra det. Det kan ge en ökad överlevnad för många patienter.

Marie Byenfeldt hoppas att hennes avhandling kan bidra till ännu säkrare diagnostisering av både fibros och cirros, framför allt hos patienter med övervikt och fetma.