Inledaren

»Mer praktiskt arbete och mindre akademiska tokigheter på skolan.« Så vill signaturen »Praktiskt arbetande distriktssköterska« att studenterna ska förberedas för yrkeslivet.

Distriktssköterskan är en av alla dem som svarat på Vårdfackets »Månadens fråga« på vår webbplats i maj. Hon fortsätter: »Dom måste i första hand lära sig det som dom ska arbeta med och sedan i mån av tid och intresse läsa forskningsmetodik, diverse mer eller mindre inaktuella artiklar, skriva uppsatser och utvärdera sådant som egentligen inte är representativt för deras framtida yrke.«

Det kan inte vara lätt att komma ut på en arbetsplats som nybakad sjuksköterska och möta denna föraktfulla attityd, att orka stå upp för det vetenskapliga förhållningssätt med ett kritiskt och självständigt tänkande som studenten i bästa fall har fått med sig från utbildningen. Man kanske kan tro att dessa konflikter är i utdöende, i takt med att allt fler akademiskt utbildade kommer ut på arbetsmarknaden, och kan stötta varandra på arbetsplatserna. Bilden är dock inte så tydlig.

Liknande kommentarer finns också från flera sjuksköterskestudenter som svarat på »Månadens fråga«:

»Att lära sig redovisa en massa omvårdnads- eller pedagogiska teorier hjälper oss inte ett dugg inför arbetslivet.«

»Som det ser ut nu lever de lärare som är tänkta att förbereda oss för vårt kommande yrke i en slags fantasivärld med det filosofiska, enligt mig flummiga ämnet omvårdnad i fokus.« »Utöka antalet poäng i patofysiologi och anatomi.«

Åsikterna är inte nya. Vårdfacket har haft insändare från studenter som uttryckt detsamma.
Även i Högskoleverkets rapport om vårdutbildningarna (som redovisas på sidorna 41-45) talas om huvudämnets svaga ställning på många utbildningar: »Huvudämnet ställer ofta låga krav och bygger på mager litteratur. Studenter beskriver hur de arbetar vid sidan av studierna under huvudämneskurserna. Under kurser i medicinsk vetenskap slukar studierna däremot all tid. Detta ger utrymme för tolkningar av ämnenas betydelse.«

Har lärarna i vårdutbildningarna misslyckats i sin roll att bibringa studenterna respekten och engagemanget för huvudämnet omvårdnad/vårdvetenskap? Vad innebär det i så fall för yrkets professionalisering?
Stora insatser har gjorts för att förbättra utbildningarna de senaste åren, enligt Högskoleverket. Men mycket återstår, inte minst när det gäller just utvecklingen av huvudämnet och dess koppling till yrkesutövningen.
Ropen på mer praktik får inte undergräva vårdyrkenas, och därmed vårdens, fortsatta utveckling. Vården behöver kritiskt tänkande medarbetare som är vana forskningskonsumenter, medarbetare som är kompetenta att utmana gamla rutiner och därmed kan förnya vården.