Så här har högskoleverket bedömt utbildningarna:

SPECIALISTSJUKSKÖTERSKA:
Var tredje ifrågasätts och när det gäller den verksamhetsförlagda utbildningen är det än värre:

– Inte en enda får godkänt på den punkten, säger Birgitta Engström, docent vid Högskolan i Dalarna, som har lett granskningsgruppen.

Birgitta Engström menar att orsaken till att många utbildningar har problem är att specialistsjuksköterskeutbildningen har fått stå tillbaka för sjuksköterskeutbildningen.

– Huvudfokus har legat på hantverket, säger Birgitta Engström. Utbildningen är »patientsäker« på det sättet att studenterna kan den hantverksmässiga delen av yrket. Däremot är det tveksamheter när det gäller hur förberedda de är när det gäller att bidra till utvecklingen av yrket.

Birgitta Engström efterlyser fler magisterutbildade handledare och fler kliniska lektorer och kliniska adjunkter knutna till verksamheten.

RÖNTGENSJUKSKÖTERSKA:
Sex av nio utbildningar för röntgensjuksköterskor godkänns. Men bara Lund och Karolinska institutet i Stockholm anses ha tillfredsställande förutsättningar för att driva utbildningen och samtidigt leverera ett bra resultat.

Bristen på lärare som är röntgensjuksköterskor och samtidigt har magister-
examen är stor på flertalet utbildningsorter.

– Det är en ny utbildning. Lärarkompetensen har inte hunnit växa fram. Bland röntgensjuksköterskorna är det inte någon som har disputerat. Vi hade nog inte väntat oss så mycket bättre resultat, säger Brita Bergseth på Högskoleverket som har lett granskningen.

Flera utbildningar kritiseras för att stora delar av programmet samläses med sjuksköterskeutbildningen, där det finns så många fler studenter. Risken är enligt Högskoleverket att studenterna får svårt att identifiera sig med sitt eget program.

BIOMEDICINSK ANALYTIKER:
Utbildningarna ges över lag ett gott betyg. Men på tre av de nio orter där utbildningen ges riskerar de som läser med inriktning mot klinisk fysiologi att inte få någon legitimation.

Såväl när det gäller Karolinska institutet i Stockholm som universiteten i Umeå och Göteborg konstaterar Högskoleverket att den klinisk-fysiologiska inriktningen inte uppfyller kraven på generell kompetens för biomedicinsk analytikerexamen.

– Ska jag vara anställningsbar nationellt som biomedicinsk analytiker kan jag inte hävda att jag bara kan fysiologi eftersom jag hade en speciell inriktning på utbildningen, säger Brita Bergseth på Högskoleverket.

Bengt Järvholm, dekanus vid medicinska fakulteten på universitetet i Umeå, anser att det här är en fråga som får lösas i samförstånd med Social-
styrelsen, Högskoleverket och de utbildningar som har samma problem som i Umeå.

– Var ribban ska ligga för vilket djup vi ska ha i fysiologi respektive vilken bredd vi ska ha i de andra ämnena får vi reda ut tillsammans.

BARNMORSKA:
Åtta av de tio utbildningarna får godkänt.

Högskoleverket är genomgående nöjt med den kritiska och kreativa miljön på barnmorskeutbildningarna men vill ha bättre praktisk utbildning, till exempel genom kliniska kunskapscentrum där man kan få till stånd ett multiprofessionellt samarbete och akutberedskap kan tränas med moderna metoder och hjälpmedel.

Men kritik finns, bland annat för att kompetensen är för låg hos handledarna i den verksamhetsförlagda utbildningen, och man anställer inte kliniska adjunkter och lektorer i tillräckligt hög grad. På många håll är också antagningskraven på studenterna för låga. Högskoleverket kräver minst ett års yrkeserfarenhet som sjuksköterska – det uppfyller man inte på sina håll. Den som inte har den erfarenheten kan vara dålig på att hantera akuta situationer.

Högskoleverket klagar också över att huvudämnet reproduktiv och perinatal hälsa på några håll »skyms« av omvårdnadsämnet. Kraven när det gäller examensarbeten varierar också kraftigt  – från inga alls till arbeten på kandidat- och magisternivå.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida