Svagt samband mellan D-vitamin och starka ben

Personer som äter vitamin D minskar inte risken för att drabbas av benbrott, oavsett hur mycket tidningarnas hälsospalter basunerar ut budskapet. Inte ens nivåerna av D-vitamin i blodet är starkt kopplat till vare sig benskörhet eller benbrott, visar en ny avhandling

Ortopeden Greta Snellman har i en avhandling kartlagt D-vitaminintag via kost och kosttillskott samt blodnivåer av vitamin D och ställt resultaten mot risken att drabbas av benskörhet och benbrott. Slutsatsen är att det saknas belägg för att D-vitaminintag via kosten minskar risken för benskörhet och benbrott.

– Det kan bero på att solljus och ärftlighet spelar större roll för vitamin D-nivåerna i blodet än kostintaget. Men inte heller vitamin D-nivåer i blodet är starkt kopplat till vare sig benskörhet eller benbrott, bara tre procent av alla frakturer verkar bero på D-vitaminbrist, säger Greta Snellman, som till vardags arbetar på ortopeden vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Lagom är bäst

Hon konstaterar att lagom är bäst. Både låga och höga nivåer av D-vitamin i blodet kan vara skadligt. En tidigare studie har visat att risken att dö i cancer var högre bland män med de lägsta respektive högsta nivåerna av D-vitamin i blodet.

Vi som bor i solfattiga delar av världen som Norden har ljus hy, vilket kan bero på att vi anpassat oss genetiskt för att skapa så mycket D-vitamin som möjligt under sommaren och därmed bilda en buffert eller reserv inför vintern. Människor med mörk hy bildar mindre D-vitamin än ljushyade. Därför behöver de vistas i solen längre tid för att bilda tillräcklig mängd D-vitamin.

– Därför är det inte säkert att vi kan ge samma kostrekommendationer när det gäller D-vitamin- intag till ljushyade och mörkhyade svenskar, säger Greta Snellman.