Obegränsad behovsmedicinering av neuroleptika kritiseras

Patient inom rättspsykiatrin i Västra Götaland fick svårt att tala på grund av biverkningarna.

Patienten, som anmält sin behandling till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, vårdades inom rättspsykiatrin på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg under hösten 2011 och vintern 2012.

Han behandlades med det antipsykotiska läkemedlet olanzapin. Både i form av regebundna långtidsverkande i injektioner och injektioner vid behov, samt även tabletter vid behov. Båda vid behovs-ordinationerna saknade maxdos. Sjuksköterskan kunde alltså i princip ge hur mycket som helst till patienten utan att behöva konsultera läkare.

Den sammanlagda mängden olanzapin blev åtminstone under en kortare period långt över Fass rekommenderade högsta dos.

Speciella förutsättningar

Verksamhetschefen betonar för Ivo vikten av förståelse för patienternas komplexa problem och vårdens förutsättningar inom rättspsykiatrin. Hon menar att maximal dos inte kan anges i en läkemedelsrutin utan att dosen måste anpassas efter utvärdering av hur symptomen lindras. Men Ivo håller inte med utan anser att Sahlgrenska universitetssjukhuset brister i den medicinska säkerheten och att avsaknaden av maximal dos har medfört risk för att patienten behandlats med mycket höga doser av olanzapin utanför läkares kontroll.

Sjuksköterskan får kritik för att ha gett tabletter av det aktuella läkemedlet även sedan behovsmedicineringen hade upphört. Sjuksköterskan uppger själv att det gjordes för att patienten inte ville ha injektioner vid behov. Men kroppens upptagning av aktiva substanser skiljer sig åt beroende på om de ges som tabletter eller injektioner. Sjuksköterskan kritiseras för att ha bytt administrationsform utan att först kontaka läkare.

Vårdgivaren kritiseras också för att inte i tillräcklig omfattning ha kontrollerat de biverkningar som olanzapin kan ge. Det är åtminstone inte dokumenterat i patientens journal.

Diarienummer: 9.2-39146/2011