Trevlig lunch – men inget större framsteg för studentupproret

Trevlig lunch – men inget större framsteg för studentupproret
Jonas Carlsson tog tog ett avbrott i praktiken på kärlkirurgen och åt lunch med hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M).

En svamprisotto. Ett landstingsråd. Sjuksköterskestudenten Jonas Carlssons lunch med Filippa Reinfeldt var god — men han kände ingen smak av inflytande.

– Jag tror tyvärr inte att det ger så mycket att tala med politikerna. Vi måste få folklig opinion, säger Jonas Carlsson som läser sista terminen på Karolinska institutets grundutbildning för sjuksköterskor.

Han är engagerad i studentupproret i Stockholm som kräver 25 000 kronor i ingångslön. I Sveriges radios program Musikhjälpen lyckades studenterna buda hem en lunchdejt med Filippa Reinfeldt, moderat hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm. Jonas Carlsson fick uppdraget att gå på lunchen.

Många frågor

På väg till Grand hotell – där dagens vegetariska alternativ var svamprisotto – hade han klart för sig vad han ville prata med Filippa Reinfeldt om.

Behöver han känna sig orolig för att gå ut i arbetslivet i sommar? Får han räkna med kaos, eller kommer han att få en ordentlig introduktion och mer erfarna kolleger att arbeta med?

Hur ska man kunna locka fler att vilja läsa till sjuksköterska och dessutom stanna i yrket? När händer det något med löner och löneutveckling?

Diskuterade arbetsmiljö

Lunchen var trevlig och maten var god. Filippa Reinfeldt hade många tankar om hur vården kan utvecklas, berättar Jonas Carlsson. Men hans främsta känsla efter den 1,5 timmar långa lunchen var att hans lunchsällskap,  i likhet med många andra landstingspolitiker, inte verkar vilja ta på sig ansvaret för hans framtida arbetsmiljö – trots att politikerna är ytterst ansvariga för arbetsplatserna i vården.

– Jag fick känslan av att hon mer ser sig som en upphandlare av sjukvård som var fjärde år ska deala med sjukhusen om vad de kan leverera för en hyfsad peng. Jag känner inte att det är hållbart. Politikerna måste ta ansvar för budgeten de lagt och för vården som levereras.

Hade du och Filippa något gemensamt?

– Ja, båda tänker att det finns en ständig utvecklingspotential. Sedan kanske vi ser lite olika saker. För mig handlar det om mitt framtida arbete, mina framtida kolleger och att vi ska kunna leverera bra vård.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida