Vinterkräksjukan brukar börja i oktober/november och hålla på några månader. Sjukdomen är mycket smittsam. Det räcker med att en person får i sig 10 till 100 calici-viruspartiklar för att bli sjuk.

- I praktiken innebär det att man bara behöver passera i en korridor där någon har kräkts. Den vanligaste smittvägen är dock via livsmedel, säger professor Lennart Svensson som lett forskningsprojektet i Linköping.

Ett flerårigt mysterium

1977 avfärdades hypotesen att den som haft vinterkräksjukan ena året var immun nästa år. Sedan dess har forskarna grubblat på varför inte alla som utsätts för det smittsamma viruset insjuknar.

Men nu har Lennart Svensson och hans forskarteam funnit att det har att göra med en mutation i en gen som kallas FUT 2. Mutationen innebär att en nukloid i arvsmassan saknas och att genen dör. Utan genen bildas inga receptorer för calici-viruset i slemhinnorna vilket gör att viruset inte kan ta sig in i kroppen.

Framtida forskning

Men det är fortfarande en gåta hur så få virus kan få en såådan enorm reaktion och därför vill Lennart Svensson titta närmare på mekanismen bakom receptor/virusinteraktionen. Han föreställer sig även att framtida forskning kommer att inriktas på grisar eftersom de också blir smittade av calici-viruset.

- Man kan tänka sig att bara avla fram grisar som har den här mutationen. Det ligger ju stora ekonomiska intressen i att grisarna håller sig friska.

I en inte allt för avlägsen framtid finns även mediciner mot vinterkräksjukan, tror Lennart Svensson.

- Diaréer och illamående är ofta nervöst betingat. Därför är det möjligt att hitta mediciner som likt åksjukepiller hindrar signalerna till hjärnan. Här finns redan mycket beprövad erfarenhet inom neurofarmakologin, säger han.