– Det är betydligt mer som måste till än strukturomvandlingar. Vi har rakt igenom ett medicinskt perspektiv men det brister i den fortsatta vården av de multisjuka, de äldre, de psykiskt sjuka och kronikerna. Så visst finns det behov av att göra förändringar. Men alla otaliga förändringar vi genomfört i Stockholm, med otydlighet och osäkerhet i släptåg har lett till ohälsa, det vet forskarna i dag. Det är inte det vi behöver.

Hon konstaterar att allmänhetens förtroende för politikerna kräver ett mer långsiktigt perspektiv. Också 1995 skulle ett par miljarder bort, men under mandatperioden därefter rann pengarna i väg igen, och nu sparas det igen. 

– Kortsiktiga neddragningar riskerar en personalflykt som vi kommer att få leva länge med. Redan nu har vi många rapporter om vårdens stora kompetensbehov i en nära framtid. Man talar om en mer behovsstyrd sjukvård och det ställer jag mig verkligen bakom för vi har en snedbalans i dag. Men om man vill utveckla vården måste man ställa nya frågor till andra än dem som styr i dag. Tar man med dem det handlar om får man betydligt bättre och mer genomtänkta förslag. Men att det går att rätta till med så pass mycket mindre personal är jag oerhört tveksam till.