Med hjälp av en psykologisk analysteknik, Rorschachmetoden, har psykolog Kristina Elfhag vid Karolinska Institutet studerat och karakteriserat personligheter i relation till fetma, ätbeteende och behandlingsresultat.

Två undergrupper identifierades bland de med ätstörningar. Den ena var personer med känslomässiga svårigheter. Deras ätstörningar bestod av att de hade periodiska variationer i ätandet och de uppgav också oftare att kroppshyddan i sig fyllde en psykologisk funktion som skydd. Den andra gruppen hade svårigheter med att klara av krav i vardagslivet. Detta var mer vanligt bland patienter med en lägre socioekonomisk nivå, och yttrade sig även som mer oregelbundna eller kaotiska måltidsvanor.

Psykologisk stressbelastning hade också samband med en högre äthastighet, vilket tyder på att stress kan driva på ätandet.

- Man skulle kunna tänka sig att stress kan leda till överätning men det är inte vederlagt i avhandling, säger Kristina Elfhag.

 - Ett trettiotal patienter med ett BMI på i genomsnitt 40 fick prova det mättnadsskapande preparatet sibutramin (Reductil). Det visade sig ha god effekt på patienter som har svårt att stå ut med fysiska kravtillstånd som hunger. Även patienter som behöver omedelbar behovstillfredsställelse och de som hade ett psykiskt beroende av mat i form av till exempel tröst blev hjälpta av Reductil. I snitt gick patienterna ner 10 procent av sin ursprungliga kroppsvikt på Xmånader.

Framtidens fetmabehandling borde vara mer inriktad på patienternas personlighetsdrag kopplat till ätbeteende menar Kristina Elfhag och Rorschach kan vara en bra diagnostisk metod att komma åt orsakerna till patientens ätbeteende.

- Vi vet att fetma kan behandlas genom att äta mindre men det hjälper ju inte om vi inte kan förstå varför patienten inte kan avstå från maten och vad maten betyder för patienten.

En behandling skulle då, förutom ett mättnadsskapande läkemedel, även utgöras av ett beteendemodifierande program.