Sjuksköterskan begärde ledigt i samband med jul- och nyårshelgerna för snart två år sedan för att ta hand om sin 16-åriga systerdotter som lider av psykiska besvär. Som stöd hade hon bland annat ett intyg från kommunen om synnerliga starka skäl. I AD sa kommunens företrädare också att de alternativ som fanns skulle ha varit olämpliga för flickan.

Men arbetsgivaren sa nej till ledigheten. Sjuksköterskan valde då att ändå stanna hemma eftersom hon inte såg någon annan lösning.

Stängdes av när hon kom tillbaka

När hon – sedan systerdottern fått plats på ett behandlingshem - återvände till sitt arbete en månad senare stängdes hon av från vidare tjänstgöring. Ett par månader därefter blev hon uppsagd med motiveringen att hon olovligen varit borta från jobbet.

Vårdförbundet hävdade i AD att det inte fanns någon saklig grund vare sig för avstängningen eller för uppsägningen. Förbundet pekade bland annat på den svåra situationen och att landstinget inte gjort något försök att omplacera henne. Någon skyldighet till omplacering fanns inte, ansåg däremot landstinget.

En mycket speciell situation

I sin dom säger AD, även om olovlig frånvaro principiellt kan betraktas som arbetsvägran och anledning till avsked, att omständigheterna varit så speciella att det inte fanns skäl till avsked. Några godtagbara skäl till avstängning fanns det inte heller, säger AD och dömer landstinget att betala ett skadestånd på 30 000 kronor för brott mot anställningsskyddslagen.

– Domen är naturligtvis glädjande eftersom det innebär att sjuksköterskan har kvar sitt jobb, säger Vårdförbundets chefsförhandlare Carl Falck som företrädde sjuksköterskan i AD.