Studenternas kamp för högre ingångslön fortsätter. I dag fördes den utanför riksdagshuset av studenter från Umeå i norr till Halmstad i söder. De vill göra allmänhet och riksdagsledamöter uppmärksamma på varför de är värda 23 000 kronor i månaden. Malena Capion, som går sjuksköterskeutbildningen i Linköping, är en av dem som i morse delade ut flygblad med rubriken: ”Vår kompetens – din säkerhet”. Hon motiverar kraven så här:

- Vi är professionella, vi måste finnas och kan inte ersättas med vem som helst.

Kampen ska samla alla

Tidigare har sjuksköterskestudenter i Stockholm som avslutar sin utbildning i sommar bestämt sig för att kräva minst 20 000 kronor och blivande biomedicinska analytiker har satt 22 000 kronor som lägsta nivå. Men Tanja Mattsson, snart färdig biomedicinsk analytiker, förklarar att även det kravet, som nyligen ställdes i ett brev till ledningen för Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm, nu är höjt till 23 000.

Planen är att kampen för högre ingångslön ska samla alla, även de som har några terminer kvar av sin utbildning, och bli en aktion som via studentkårerna ska spridas över landet. Det här är bara början, säger studenterna med en mun.

Maria Hultén, som går sista terminen vid högskolan i Skövde, är en av många i den samlade gruppen som säger att hon inte ger upp förrän hon får den lön hon vill ha.

- Jag tänker se mig om tills jag får 22 000. Vi ska ha det. Annars söker vi jobb i Norge eller Danmark, säger hon.

"Arbetsgivaren måste betala"

Tanja Mattsson är dock lite pessimistisk när det gäller de biomedicinska analytikernas möjligheter att få igenom lönekraven.

- Här i Stockholm tror jag att man kan få personal från andra håll, så det kan bli svårt. Men accepterar man en lägre lön stannar man bara några månader. Man hoppar runt tills lönen blir tillräckligt hög, säger hon.

Många instämmer i det och säger att det kan leda till en vård med dålig kvalitet och att det är arbetsgivarens ansvar: ”arbetsgivaren måste betala om de ska få kompetent personal”.