Tillgången på organ för donation skulle kunna ökas om det vore möjligt att börja förbereda donatorn innan total hjärninfarkt har konstaterats.

I ett uttalande som Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik gjorde i augusti sägs att en viss praxisglidning förekommer på olika sjukhus redan nu, men utan godtagbara etiska och juridiska ramar.

Inte mer än ett dygn

Nuvarande lagstiftning tillåter inte att några transplantationsförberedande åtgärder vidtas innan total hjärninfarkt har konstaterats. När det har skett har man 24 timmar på sig att göra en donation möjlig – eller inte. Längre än så får intensivvård inte fortgå enligt gällande föreskrifter (SFS 1995:833).

Det innebär att det är den tid man har på sig för att bland annat ta reda på patientens inställning till donation, samtala med anhöriga, hitta en mottagare för de aktuella organen och att genomföra operationen.

Vill öka antalet möjliga donatorer 

Antalet möjliga organdonatorer skulle kunna öka med en lagstiftning som tillåter fortsatt intensivvård eller att intensivvård inleds trots att patienten bedöms vara bortom all räddning, men ännu inte är död.

Det är alltså innan total hjärninfarkt har utvecklats, konstaterar Kristina Söderlind Rutberg, ledamot i Läkaresällskapets etikdelegation. En total hjärninfarkt skulle då utvecklas under pågående intensivvård.

- I så fall kan en organdonation vara möjlig, säger Kristina Söderlind Rutberg som också är regionalt donationsansvarig läkare i Sydöstra sjukvårdsregionen, som omfattar Kalmar, Jönköpings och Östergötands läns landsting.

Diskuterar gärna problemen

Etikdelegationen säger också att det finns en rad problem som måste beaktas och diskuteras, en diskussion som man gärna deltar i.  

Delegationen föreslår att intensivvård till patienter som är utom all räddning i stället benämns donationsförberedande behandling till döende patienter.