Avhandlingen bygger på en studie som genomförts på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Ryhovs länssjukhus i Jönköping.

Följde friska förstföderskor

Friska förstföderskor som haft en normal graviditet och spontan start av förlossningen följdes under hela förlossningsarbetet och en månad efter. De som hade en långsam eller avstannande förlossning delades slumpmässigt in i två grupper. En grupp fick värkstimulerande oxytocin, i den andra gruppen avvaktade man med behandling i tre timmar. Alla fick samma tillgång till smärtlindring och stöd från personalen.

I den avvaktande gruppen kunde behandling med värkstimulerande dropp undvikas hos 13 procent av kvinnorna och förlossningstiden blev som väntat något längre. Men det var ingen skillnad mellan de båda grupperna i antal kejsarsnitt, förlossningar med sugklocka, stora blödningar/bristningar eller problem hos de nyfödda.

Likartade förlossningsupplevelser

En månad efter förlossningen skattades förlossningsupplevelsen lika hos kvinnorna i de olika grupperna.

– En rimlig tolkning av avhandlingens resultat är att det är säkert att avvakta med värkstimulerande behandling och att det kan medverka till att undvika onödig behandling vid förlossningar som för övrigt är normala. På så sätt undviks också onödiga risker för fostret, säger Anna Dencker, doktorand vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin.