Det sa Ewa Idvall när hon inledde sitt anförande om kvalitetsindikatorer inom omvårdnad i dag, den andra och sista dagen av konferensen om kvalitetsindikatorer och terminologi.

Redan 1996 kom den första svenska boken om kvalitetsindikatorer i omvårdnad. I den senaste, daterad 2009, finns tolv indikatorområden beskrivna på ett handfast sätt, med mätinstrument. Den senast tillkomna är fall och fallskadeprevention. 

– Det är väldigt bra med boken att den innehåller mät- och bedömningsinstrument, och därmed fungerar som en handbok, sa Ewa Idvall som arbetar både på Malmö högskola och Skånes universitetssjukhus.

Men en bra handbok som används alltmer betyder inte att hon slår sig till ro. Nu är det dags att börja mäta i stället för att beskriva, anser hon. För att det ska fungera måste det finnas datoriserade system som på ett enkelt sätt kan hämta data från patientjournalen.

– Sjuksköterskor måste både kunna lägga in och hämta data, och få fram åskådliga resultat till exempel i tabeller. Då kan man också göra prevalensstudier för att mäta förekomst av undernäring eller trycksår en viss dag.

Vill ha in omvårdnad i diagnosregistren 

Ewa Idvall anser också att det skulle underlätta mycket om omvårdnaden också kom in i de diagnosrelaterade kvalitetsregistren.

– Omvårdnaden vid smärta behöver inte se likadan ut i specifik kirurgisk vård som i till exempel strokevård. Vi kan också skapa gemensamma parametrar då det gäller patientrapporterade data, som patienttillfredsställelse och hälsovinster, sa hon.

I början av 1990-talet startade Ewa Idvall tillsammans med några andra engagerade sjuksköterskor diskussionen om vad kvalitet i omvårdnad innebär. De var inspirerade av Alison Kitson, den brittiska sjuksköterskan som skapade ett instrument för att mäta omvårdnadskvalitet. Svensk sjuksköterskeförening hakade på och 1996 kom den första boken om kvalitetsindikatorer inom omvårdnad. Ewa Idvall är redaktör för dem alla.