För offentliganställda gäller meddelarfrihet, , det vill säga att man får prata med en journalist utan att arbetsgivaren kan hindra det. Arbetsgivaren får inte heller efterforska källan.

För privatanställda gäller i stället att de inte får avslöja företagshemligheter för utomstående. Då kan de både straffas och bli av med jobbet.

Den här skillnaden har ifrågasatts när allt mer av offentligt bekostad verksamhet sköts av privata entreprenörer. För tio år sedan föreslog till och med en statlig utredning att meddelarfriheten skulle gälla också för denna grupp anställda. Det blev ingen lag.

”Inget hinder för yttrandefriheten”

För ett par år sedan stod lagen om företagshemligheter i tur att utredas. En del av utredningens uppdrag var att ta reda på om lagen var ett hinder för meddelarfriheten. I stort sett fungerar lagen bra, sa utredarna och tyckte att den var tillräckligt flexibel i fråga om de anställdas yttrandefrihet, skriver TCO-tidningen.

En enkätundersökning av föreningen Grävande journalister i fjol visar att medan de rödgröna riksdagsledamöterna till hundra procent är för en utvidgad meddelarfrihet, är den regerande alliansen splittrad. Någon ändring i lagstiftningen är inte aktuell, har justitieminister Beatrice Ask också låtit meddela.

Avtalsbunden meddelarfrihet

Samtidigt har faktiskt meddelarfriheten skrivits in i samtliga de avtal som reglerar villkoren för de entreprenörer som driver vårdcentraler eller annan verksamhet inom ramen för vårdvalet.

Frågan är hur stark meddelarfrihetens ställning är. Region Skånes egna jurister har förklarat att reglerna i avtalet inte skulle hålla vid en rättslig prövning; då skulle lagen om affärshemlighet ta över i stället.

Hur det är med den saken vet vi inte ännu, eftersom den paragrafen ännu inte har prövats.