Vävnadsprover från biobanker kommer inte att få användas i brottsutredningar. Däremot ska det bli enklare att lämna ut prover för forskning.

Det kommer inte heller att krävas samtycke till att samla in och bevara prover inom hälso- och sjukvården. Enligt det nya lagförslaget räcker det med att givaren har fått information och inte motsätter sig insamlandet.

För att samla in prover för forskning krävs däremot givarens uttryckliga samtycke.

Tillämpningen utvidgas
 
Den nuvarande biobankslagen har bara gällt inom hälso- och sjukvården, men enligt det nya förslaget ska lagen även tillämpas inom forskning, utbildning och läkemedelstillverkning. Det gör att de som lämnar prover inom alla dessa områden blir skyddade av lagen.

Alla prover ska också kunna spåras, så att givaren kan utnyttja sin rätt till självbestämmande. Vävnadsprover från hälso- och sjukvården ska därför registreras i Svenska biobanksregistret.

Grundläggande motsättning

Utredningen har vridit och vänt på frågan om hur den personliga integriteten ska kunna skyddas samtidigt som vävnadsproverna görs mer lättillgängliga både för vård/behandling och forskning/läkemedelsutveckling. Det är en grundläggande motsättning som har debatterats länge.

Utredarna menar det finns goda skäl att utgå från att provgivarna i allmänhet är positivt inställda till att låta proverna användas för såväl vård och behandling som forskning, men man kan inte förutsätta att alla provgivare har den inställningen.

Kan användas för identifiering

Därför är det viktigt att reglera sådant som hur proverna får användas, i vilka syften, formerna för utlämnandet och hur den personliga integriteten ska skyddas. En reglering av hur personuppgifter behandlas i biobankerna föreslås, liksom regler för IT-säkerhet.

Ett annat förslag i utredningen är att vävnadsprover från en biobank i vissa fall ska kunna lämnas ut för identifiering av avlidna och för utredning av faderskap eller av föräldraskap. Men att lämna ut prover till brottsutredningar blir det alltså inte fråga om.