Det berättar Bodil Andersson, vice ordförande i Svensk förening för röntgensjuksköterskor.

I södra regionen samarbetar lärosätena kring ett masterprogram i radiografi, berättar Bodil Andersson, som är vice ordförande i Svensk förening för röntgensjuksköterskor och doktorand. Det har tagit lång tid för röntgensjuksköterskorna att profilera sig och bli tydliga i sin egen profession, konstaterar hon.

– Röntgensjuksköterskorna har länge slagit följe med sjuksköterskorna och det har varit bra, vi har fått draghjälp och stöd i den akademiska utvecklingen av redan disputerade sjuksköterskor. Men vi har envist velat stå kvar på egna ben; vi har velat utveckla vår egen profession och vårt eget yrke med en egen profil och det behövs, säger Bodil Andersson som själv är doktorand.

Det behövs för att röntgensjuksköterskorna ska kunna möta verksamhetens krav inom bildområdet, säger hon.

– Omvårdnad är en viktig del, men yrket är så mycket mer. Strålskydd och strålsäkerhet är en annan oerhört viktig kunskap för oss, som kommer att få en mer framskjutande plats inom huvudområdet radiografi.

Radiografi som huvudområde kommer att bidra till att röntgensjuksköterskans akademiska karriär får fart och status och stolthet kommer att öka, säger Bodil Andersson.

–  Våra röntgensjuksköterskor är väl sedda utomlands.  Till det bidrar att vi också har omvårdnad i utbildningen, vilket de flesta andra länder inte har, säger hon.

Fler disputerar

Den första röntgensjuksköterskan som disputerade i huvudämnet diagnostisk radiologi var Kerstin Hjelm-Karlsson år 1988. Efter henne har kollegerna vilat på lagrarna för att nu sätta fart.

Om ett par veckor, den 26 november, står Erna Törnqvist beredd att lägga fram sin avhandling Going through magnetic resonance imaging – patients’ experiences and the value of information and preparation for adults and children vid Lunds universitet.

Erna Törnqvist har  undersökt hur vuxna upplever att genomgå undersökning med magnetkamera, MR. Deras svar kan sammanfattas med att det är som att vara i en annan värld. Men variationerna var stora: från panik till att det inte var något speciellt.

Hon har också studerat hur barn kan förberedas inför MR och funnit att de flesta barnen i undersökningsgruppen med bra förberedelse klarar den utan att behöva sövas.