Tidigare papperslös flykting berättade om sin situation
I tre år var familjen gömd, de bodde i en kyrka. Trettonåriga Boris fick ansvaret för familjen, vilket gav honom skuldkänslor. På Sveriges första konferens om papperslösas rätt till vård berättade han hur det kändes att vara maktlös.
För ett par år sedan var farmaceutstuderanden Boris Pendic en av de kanske 30 000 personer som lever gömda i Sverige. Om hur det påverkade de olika familjemedlemmarna berättade han på konferensens förmiddag.
– Blunda och tänk er att ni i ett slag förlorade personnumret, bostaden, jobbet och skolan uppmanade han publiken.
Ofta blir det barnen som får agera tolkar och språkrör i asylsökande och papperslösa föräldrars kontakter med myndigheter och samhälle. Så var det för Boris Pendic . Han kände sig maktlös och fick skuldkänslor.
– Tänk om jag tolkar fel. Så känner många. Jag mådde sämre och sämre av ansvaret, men ingen märkte något förrän jag fick suicidtankar och till slut hamnade inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det var via Rosengrenska stiftelsen som hjälper papperslösa till vård.
Rätt till akut vård
För Boris Pendic slutade det bra, familjen fick permanent uppehållstillstånd 2006. Men det kan vara så många som 30 000 papperslösa som gömmer sig runt om i landet. Med dagens lagstiftning har de inte samma rätt till vård som vi andra.
Gömda, eller papperslösa som de också kallas, har rätt till akut vård och vård som inte kan anstå. Men många behöver mer vård än så och för dem finns det ett antal läkare, sjuksköterskor, barnmorskor och andra som försöker hjälpa runt om i landet.
Boris Pendic berättar att även om gömda kan känna till att de kan söka vård är det många som inte vågar av rädsla för att bli angivna. Och de som vågar spanar ofta efter polisbilar, också civila sådana, utanför mottagningen innan de går in. De är otrygga i väntrummet och söker efter möjliga flyktkvägar
Vill visa på skillnader
Konferensen vill klargöra att det är skillnad på tillgång till vård och migrationspolitik.
– Att vård ska ges efter behov och utan diskriminering återkommer i de flesta av vårdyrkesgruppernas etiska regler. Men personalen tvingas i dag bryta mot dem. Det måste upphöra, sa Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd.
Så sent som i oktober uppmanade läkarnas internationella organisation, WMA, all världens läkare att aktivt arbeta för papperslösas rätt till vård utan diskriminering.