Alla som jobbar inom stat, kommun eller landsting omfattas av så kallad meddelarfrihet, rätten att fritt prata med journalister. Arbetsgivaren får inte försöka efterforska vem det är som har lämnat ett meddelande till medierna. Chefen får inte heller göra livet surt för någon som har använt sin meddelarfrihet, till exempel genom att ta ifrån denne sina arbetsuppgifter eller löneförhöjning.

Dessa regler har länge funnits i två av Sveriges grundlagar, nämligen tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Men hittills har det saknats straffansvar i kommuner och landsting, alltså sätt att bestraffa chefer som går över gränsen. Det upptäcktes mer eller mindre av en slump 2005 när justitiekanslern, JK, åtalade en förvaltningschef i Ulricehamn för tjänstefel.

– Det som alla trodde fanns, existerade inte, säger Anders R Olsson, journalist och yttrandefrihets- och tryckfrihetsexpert.

Luckan upptäcktes 2005 

Därför gick JK till regeringen och bad om en grundlagsändring som nu snart blir verklighet. Från 1 januari 2011 blir det straffbart för samtliga offentliga arbetsgivare (staten, kommuner och landsting/regioner) att avskeda, säga upp, utdela disciplinvarning eller liknande åtgärd mot en anställd som har använt sin grundlagsskyddade yttrande- eller meddelarfrihet. Samma regler införs för kommunala företag genom ändringar i offentlighets- och sekretesslagen.

Anders R Olsson tycker att det har ett viktig symbolvärde att detta äntligen sätts på pränt, även om det i sig inte kommer att innebära att en massa chefer nu ställs inför rätta.

– Det är viktigt att det finns en möjlighet att bestraffa arbetsgivaren, en markering mot de som gör fel att ”så här får ni inte göra”, säger han.

Privatanställda berörs inte

Lagändringen berör dock inte privatanställda som även i fortsättningen omfattas av helt andra regler. I takt med att vården privatiseras, har flera landsting försökt kompensera detta genom att skriva in särskilda klausuler som ska stärka de privatanställdas yttrandefrihet i sina avtal med vårdbolagen. Men i praktiken ger avtalen knappt något extra skydd alls.

– Den offentliga rätten är en speciell form av rätt. Det är juridiskt nästan omöjligt och politiskt kontroversiellt att flytta in den på det privata området, säger Anders R Olsson.

Landstingen har inte något särskilt tungt artilleri att ta till mot de företag som inte sköter sig. På sin höjd kan landstinget kräva ekonomisk ersättning eller säga upp avtalet med företaget. Men i båda fallen drabbas personalen i slutänden, samma personer som ju skulle skyddas.

Anders R Olsson tror att en framkomligare väg vore att inrätta en mer begränsad rätt att avslöja vad som händer på arbetsplatsen. En så kallad whistleblow-rättighet skulle ge privatanställda rätt att påtala rena missförhållanden av en viss dignitet.