Både läkare och sjuksköterskor är alldeles för dåliga på att anmäla misshandel och sexuella övergrepp till socialtjänsten, men läkare är ändå de som anmäler mest.

Barnsjuksköterskan Björn Tingberg, som i dag disputerar  med en avhandling som visar hur barn som far illa behandlas i vården, menar att det är inbyggt i hierarkin.

"Tänker mer på oss själva"

– Vi sjuksköterskor skyddar oss bakom att det finns någon högre upp. Det är oerhört bekvämt att lägga ansvaret på någon annan. I vanliga fall har vi ett bra barnperspektiv men här tänker vi mer på oss själva, och på föräldrarna.

I hans intervjuer med sjuksköterskor framkommer att de ibland tror att läkaren måste vara med på tåget för att det ska vara någon idé att själv göra en anmälan. Argumentet är att det ju ändå är doktorn som måste driva den medicinska utredningen. Men Björn Tingberg menar att farhågan om att möta motstånd är en myt.

– Min erfarenhet är att patientansvarig läkare ändå skriver de remisser som krävs, även om han eller hon inte har samma misstanke. När sjuksköterskan väl har bestämt sig faller det ofta väl ut men de flesta vet inte det.

Vill inte vara polis

Björn Tingbergs intervjuer visar också att sjuksköterskor tycker att det är svårt att kombinera rollen som omvårdare och att vara en slags polis. Men Björn Tingberg menar att deras uppgift är att vårda, inte att döma.

– Min egen strategi är att tänka på mitt uppdrag, inte utse en förövare. Då kan jag bete mig som jag brukar.

Samtidigt gäller det att förhålla sig neutral till föräldrarnas berättelser och inte låta sympatierna tippa över.

– Trevliga föräldrar är det misshandlade barnets värsta fiende.