En grupp amerikanska och tyska forskare har studerat fluorescerande nanopartiklar i råttor. Deras väg från lungorna tills de lämnar kroppen med urin dokumenterades med kameror. Forskarna varierade partiklarnas storlek, form och laddning under experimentets gång.

Det är viktigt att ta reda på vilka typer av nanopartiklar som kan ta sig igenom lungvävnaden i kroppen för att förstå de biologiska effekterna av dem, säger Akira Tsuda, forskare vid Harvard school of public health till Ny teknik.

 

Studien visar att medelstora partiklar, de som var mellan 6 och 34 nanometer, färdas snabbt från lungorna till lymfnoder under förutsättningen att laddningen inte är positiv.

Enligt forskarna är det den storleken som är mest lämplig att använda som medicinbärare mot inflammationer och metastaser i lungorna. Men njurarna verkade ha svårigheter med att få ut dessa nanopartiklar från kroppen.

Partiklar över 100 nanometer visade sig fastna i lungvävnaden, medan de minsta, som var mindre än sex nanometer bara behövde tre minuter på sig för att ta sig från lungorna ut i blodsystemet. De lämnade också kroppen effektivt via urinen.

Samtidigt som man hoppas att nanopartiklar ska kunna användas tillsammans med mediciner finns det studier som pekar på ett samband mellan nanopartiklar och hjärt-kärlsjukdomar samt cancer.