På senare tid har det pågått en livlig debatt om i vilken grad en döende patient med svår ångest, smärtor eller annat lidande ska kunna sederas,  sövas ner,  för att slippa plågorna i slutskedet av livet.

Historien om den dråpanklagade läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus och den förlamade kvinnan som i ett brev till Socialstyrelsen bad att få bli sövd innan hennes respirator stängdes av har väckt liv i frågan.

Otillräcklig smärtlindring

I söndagens DN-debatt beskrev ett par döttrar hur de hade följt sin mors dödskamp. De berättade att de smärt- och ångestdämpande metoder som hade använts på sjukhuset var otillräckliga.

En läkare ska ha förklarat att det egentligen inte fanns något hinder för att hålla modern nedsövd men att hon då skulle ha behövt bli väckt var fjärde timme för att själv kunna medge fortsatt nedsövning.

Inga krav på att patienten ska väckas

I ett tydliggörande förklarar Socialstyrelsen nu att det inte finns några sådana krav. Samtidigt presenterar Läkemedelsverket i dag sina behandlingsrekommendationer för smärtlindring i livets slutskede. De drar en liknande slutsats. 

I det avsnitt som handlar om sedering skriver Läkemedelsverket att en läkare varje dygn ska utvärdera symtomlindringen vid kontinuerlig sedering. Men utvärderingen måste inte nödvändigtvis innebära att patienten är helt vaken. Tvärtom förklaras att det kan vara oetiskt att väcka en patient som uppenbarligen har outhärdliga plågor.

Nyligen presenterade även Svenska läkarsällskapet sina etiska riktlinjer för palliativ sedering.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård i livets slutskede väntas bli klara inom ett och ett halvt år.