Ett skäl till att alla inte får samma vård är att vissa landsting valt att utöver Socialstyrelsens krav på minst en sjuksköterska per ambulans kräva minst en specialistutbildad sjuksköterska i varje bil, skriver Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, RAS.

Det innebär i praktiken att det är patientens geografiska placering som avgör vilken kompetens patienten möter. RAS anser att grundkravet på bemanning bör vara minst en ambulanssjuksköterska i varje ambulans. 

Ett annat skäl till ojämlikheten som RAS lyfter fram är att ambulanssjukvården i Sverige saknar nationella behandlingsriktlinjer och specificerade krav på utrustning i ambulanserna. Sådana riktlinjer och krav bör ligga på huvudmännen, inte entreprenörerna, anser RAS och exemplifierar med att inga dagambulanser i Stockholms läns landsting har EKG-utrustning.

”I detta fall har huvudmannen aktivt beslutat att frångå Socialstyrelsens specifika krav (SOSFS 2009:10). Detta får dagligen konsekvenser för patienter i form av ett fördröjt korrekt omhändertagande”, skriver RAS på sin hemsida.

Föreningen efterlyser en bredare och djupare granskning av hela verksamheten för att komma åt de grundläggande problemen.