Distriktssköterskan Eva Österlund Efraimsson har studerat kommunikationen mellan patient och sjuksköterska på kol-mottagningar och funnit att samtalen oftast handlade om de fysiska och medicinska besvären. Patientens rädsla och funderingar frågade sjuksköterskan sällan efter.

Inte heller handlade samtalen om hur patienten såg på att sluta röka; om han eller hon ville det och i så fall hur det skulle kunna gå till.

Sjuksköterskans stöd har betydelse

I en av studierna gjordes en intervention där hälften av patienterna slumpades till en intervention och den andra hälften till en kontrollgrupp. Båda grupperna fick standardvård, men interventionsgruppen fick två extra besök till en distriktssköterska specialiserad på kol, kronisk obstruktiv lungsjukdom. Vi de två besöken fokuserade sjuksköterskan på egenvårdsutbildning och stöd för att sluta röka.

Interventionen resulterade i en säkerställd skillnad i interventionsgruppen. Patienternas andningsbesvär minskade, den fysiska aktiviteten ökade och den psykosociala hälsan blev bättre. I den gruppen slutade 6 av 16 patienter att röka, medan ingen av de 14 patienterna i kontrollgruppen slutade.

Mer träning i att lyssna och reflektera

Eva Österlund Efraimsson drar bland annat slutsatsen att för att kunna stödja patienter med kol i att göra livsstilsförändringar behöver sjuksköterskor mer utbildning och träning i kommunikation. Det gäller även sjuksköterskstudenter och sjuksköterskor i specialistutbildning. Hon anser också att kompetensen i att kommunicera måste öka även hos personal i den slutna vården.

Särskilt vårdpersonalens förmåga att ställa öppna frågor och att lyssna på ett reflekterade sätt, så att patientens egen motivation lockas fram, behöver bli bättre, anser hon.

Eva Österlund Efraimsson lade fram sin avhandling vid Karolinska institutet i Stockholm i fredags, den 17 december 2010.