Pappans attityder till ätande påverkar döttrarna

Även pappans attityder till mat och matvanor kan ha betydelse för om deras döttrar ska utveckla ett stört ätbeteende eller inte.

– Det kan handla om att pappan är fixerad vid mat, sitt eget ätande och sin egen kroppsvikt. Kanske försöker han äta hälsosamt men på ett sätt som går överstyr.

Det säger beteendevetaren Josefin Westerberg Jacobson. Den 11 juni lägger hon fram sin avhandling om ätstörningar bland flickor, vid Uppsala universitet.

Mammornas betydelse för flickors störda matvanor har diskuterats livligt sedan mitten av 1980-talet. Men i sin avhandling visar Josefin Westerberg Jacobson att även pappornas attityder till mat och ätande är en riskfaktor.

I avhandlingen visar hon att flickor i åldern 9-15 år som önskar att de vore smalare har fyra gånger högre risk att utveckla ett stört ätbeteende, jämfört med flickor som inte har denna önskan. De bantar oftare, tror att de blir mer omtyckta om de blir smalare, hoppar ofta över måltider, äter oftare frukost ensamma och har ett högre BMI än flickor som inte går och bär på en önskan om att bli smalare.

Regelbundna matvanor och att äta tillsammans med familjen skyddar mot utvecklingen av ätproblem. Familjer, eller delar av familj/vänner, nätverk bör därför uppmuntras att äta tillsammans så ofta som möjligt, konstaterar Josefin Westerberg Jacobson.