– Kompetensen hos handledarna i vården måste prioriteras för att trygga yrkeskompetensen hos framtidens sjuksköterskor, anser Elisabeth Carlson, sjuksköterska och forskare vid fakulteten för Hälsa och samhälle, Malmö högskola.

Blivande sjuksköterskor måste förberedas för ett livslångt lärande där grundutbildningen inte ska vara detaljstyrd utan inriktad på att stödja studenternas utveckling av ett kritiskt tänkande, deras problemlösningsförmåga och förmågan att arbeta självständigt. I den processen spelar den verksamhetsförlagda utbildningen en avgörande roll.

Elisabeth Carlson har studerat förutsättningarna och innehållet i sjuksköterskornas handledande funktion genom observationer och intervjuer på två vårdavdelningar och en klinisk utbildningsverksamhet.  Hon ser stora skillnader.  

Både innehåll och tid skiljer

På den kliniska utbildningsenheten är handledarens främsta arbetsuppgift att handleda studenter.  Det finns tid för uppgiften, men också utrymme för reflektion över den egna rollen. Där arbetar sjuksköterske-, arbetsterapeut-, läkar- och sjukgymnaststudenter i team. På vårdavdelningarna däremot upplever handledarna ofta stor tidsbrist eftersom de handleder studenter parallellt med sitt kliniska arbete.

Men det är inte bara tidsaspekten som skiljer handledningen på de traditionella vårdavdelningarna från den kliniska utbildningsenheten, utan även innehållet. Studenterna arbetar betydligt mer självständigt på den kliniska utbildningsenheten. Elisabeth Carlsson anser att det inte bara kan förklaras med att de har kommit längre i sin utbildning, utan menar att det beror på att handledarna där är aktivt passiva.

Elisabeth Carlson försvarar sin avhandling "Sjuksköterskan som handledare: Innehåll i och förutsättningar för sjuksköterskors handledande funktion i verksamhetsförlagd utbildning - en etnografisk studie" den fjärde juni.