Att se extravak hos en psykiatrisk patient utifrån ett omvårdnadsperspektiv skulle kunna innebära att den som är hos patienten har en bekräftande och stödjande roll i stället för enbart en vaktande hållning. Det tror universitetsadjunkten och doktoranden Sebastian Gabrielsson vid avdelningen för omvårdnad på Luleå tekniska universitet.

Extravak oftast ett läkarbeslut

I dag berättar han mer när Vårdtåget stannar i Luleå.

Han har gått igenom den forskning som finns om extravak och inte hittat en enda svensk studie. I internationella studier har han funnit att patienterna ofta beskriver negativa erfarenheter av passiv personal, som bara ”sitter vak”. Närvarande personal, som pratar, aktiverar och bekräftar patienten, upplevs däremot ofta positivt. 

Utifrån sina egna erfarenheter från den psykiatriska slutenvården berättar Sebastian Gabrielsson, som själv är sjuksköterska, att det ser väldigt olika ut vad man gör och vad man ser som sitt ansvar.

Oftast är det inte sjuksköterskan som är extravak. Han tror att sjuksköterskor ser som sin roll att bygga relationer, bekräfta och stärka patienter, men att de upplever att det finns hinder. Både att sätta in och att sätta ut extravak är oftast ett läkarbeslut och sjuksköterskan kanske vare sig kan eller vill ta den uppgiften.

Mer vakt än vård

- Då är det kanske inte så konstigt om det inte blir en omvårdnadsåtgärd, utan att man vaktar mer än man vårdar, säger Sebastian Gabrielsson.

Han vill också ta reda på om det som sjuksköterskan gör i relation till patienten i den psykiatriska vården har betydelse. Själv är han övertygad om det.

- Det är viktigt att se det som sjuksköterskan gör i psykiatrisk vård och prata om det. Det borde kunna bli god omvårdnad.