Vad gör egentligen vårdpersonalen under de sista dagarna av en patients liv? Den frågan ställde sig sjuksköterskan, medicine doktorn och forskaren Olav Lindqvist vid Umeå Universitet, inom ramen för ett treårigt EU–projekt.

Det visade sig vara väldigt mycket. Mer än 1 000 olika icke farmakologiska vårdaktiviteter registrerades när läkare och sjuksköterskor från nio länder listade vad de gör.

Några exempel:

  • Se till att patienten kan umgås med sitt sällskapsdjur (läkare, Argentin).
  • Kamma patientens hår som han eller hon vill ha det (sjuksköterska, England).
  • Tända doftljus på rummet (sjuksköterska, Schweiz).

Byter ut blommiga lakan

Det märkligaste svaret kom från en sjuksköterska i Sverige som uppgav att hon byter ut de blommiga lakanen mot mer manliga varianter.

– Det väcker frågan om i vilken utsträckning hänsyn tas till könsrollsstereotyper, sa Olav Lindqvist som presenterade sin undersökning i dag på eftermiddagen när Vårdtåget kom till Umeå.

Han såg att döden mer uppfattas som en process än som ett givet klockslag.

– Intressant nog var det ibland svårt utifrån aktiviteten att avgöra om patienten levde eller var död. Kanske är det så att man fortsätter att vårda den döende ända tills kroppen transporteras bort, sa han.

Genererar många forskningsfrågor

Det finns väldigt lite skrivet och forskat kring vad vårdpersonalen gör för patienten när han eller hon bara har några dagar kvar att leva. Ibland handlar det om att inte göra något alls, även om det kan kännas jobbigt.

– Ibland kan det innebära ett sämre välbefinnande för patienten att fortsätta med sitt vändschema.

I januari skickades kartläggningen till 53 seniora forskare som fick i uppdrag att skapa forskningsfrågor. Över 150 förslag kom, ett särskilt tankeväckande: Hur kan de som redan har dött flera gånger, exempelvis genom att ha överlevt Förintelsen, få tröst i sitt eget döende?

– Det är jätteintressant, vanligtvis har vi stereotypiserat den döende patienten, sa Olav Lindqvist.