Nöjd, missnöjd, fiasko eller helt okej?

– Ingen kan påstå att vi jublar över det här, säger Anna-Karin Eklund om det nya avtalet som Vårdförbundet sagt ja till idag.

Men hon tillägger att det här var det bästa som gick att förhandla fram, under de omständigheter som råder.

Den som letar procentsiffror i det nya avtalet med arbetsgivarorganisationen SKL, Sveriges kommuner och landsting, får leta länge. I stället har arbetsgivarsidan fått igenom sin önskan om att teckna ett löneavtal utan siffror och garanterade nivåer.

– Arbetsgivarna är bra lokalt på att läsa siffror, men de har svårare att tala om vad våra medlemmar är värda. Nu får de ta sitt ansvar och göra det, säger Anna-Karin Eklund.

Upp till bevis för SKL

Hon anser inte att det är ett högt spel med medlemmarnas löner att inte ha några garantier för löneökningar i avtalet. Snarare tror hon att oddsen är goda för medlemmarna att nå högre än de 1,5 procent i generell löneökning som gäller för andra anställda inom kommuner och landsting i år.

SKL har två år på sig att bevisa att ett sifferlöst avtal fungerar lokalt. Anna-Karin Eklund tycker att det ska bli spännande att följa processen.

Nu var det ett bra tillfälle att prova på att teckna ett avtal utan fastställda garanterade nivåer,  anser hon. Dels för att Vårdförbundets medlemmar är efterfrågade på arbetsmarknaden, dels för att en låg siffra inte kändes som något bättre alternativ.

– SKL har varit tydliga med att nivån för 2011 är 1,5 procent och nivåer för kommande år har de inte velat prata om. Avtalets längd är det vi har haft att förhandla om.

Finns inte risken att det här kan slå väldigt orättvist, att det blir betydligt tuffare för medlemmar i vissa landsting, till exempel med dålig ekonomi, att få upp sina löner?

– Nej, det har visat sig tidigare att kommunernas och landstingens ekonomi inte är det som avgör hur man väljer att värdera våra medlemmar. Det handlar mer om prioriteringar. Arbetet som nu kommer att ske lokalt kommer inte att skilja sig från hur det skulle ha gått till om vi hade haft en siffra i avtalet. Vi ska alltid ha ut mer.

Hur önskar du att Vårdförbundets medlemmar tänker om sitt nya avtal?

– Jag hoppas att de tänker: Nu finns det möjlighet för oss att få ut högre löneökningar än alla andra.

Arbetstider olöst problem

Men en rynka kommer fram mellan ögonbrynen på Anna-Karin Eklund när hon börjar prata om arbetstidsfrågan. Här var kravet från medlemmarna tydligt: Lös problemet med ohälsosamma arbetstider.

Vårdförbundet gick ut hårt och krävde centrala överenskommer anpassade efter vårdens verklighet. Resultatet blev tre lokala arbetstidsprojekt som ska följas upp partsgemensamt. En form av checklista ska även tas fram centralt som ska hjälpa lokala parter att teckna bättre arbetstidsavtal.

– Vi hade verkligen önskat att vi hade kunnat komma längre i arbetstidsfrågan, men det var där vi mötte mest motstånd, säger Anna-Karin Eklund.

Myrsteg mot bättre villkor

I arbetstidsfrågan har förhandlingarna stått stilla eller tagit myrsteg, berättar hon. När SKL kom med förslaget att gemensamt följa tre lokala utvecklingsprojekt med fokus på hälsosamma arbetstider vid nattarbete kändes det därför som ett framsteg för Vårdförbundet.

– Man bör då veta att SKL i början av förhandlingarna inte ens ville kännas vid att det här är ett problem, säger Anna-Karin Eklund.

På samma sätt gläds hon åt små men viktiga skrivningar i avtalet, som att ha fått med orden ”specialistkunskap” och ”kompetens” i stycket om lönestruktur och differentiering.

– Lyckas vi differentiera våra löner kommer det att höja hela kollektivets löner i förlängningen. Vi kommer aldrig att kunna lyfta hela vårt stora kollektiv på en och samma gång.