– Det här avtalet ger helt andra möjligheter än om vi hade träffat ett centralt ettårsavtal på 1,5 procent. Det här öppnar för möjligheter, säger Ingela Gardner Sundström om Vårdförbundets ja till slutbudet från SKL, Sveriges kommuner och landsting.

Hon är samtidigt väl medveten om att den lokala lönebildningen fungerat mindre bra på flera håll i landet och att det nu är upp till bevis ute i kommuner, landsting och regioner.

SKL har länge velat teckna ett icke nivåbestämt avtal med Vårdförbundet och har chansen att få det här avtalet förlängt om det följs på ett tillfredsställande sätt.

Ökade krav lokalt 

Lokala arbetsgivare får med det här avtalet större press på sig att värdera medarbetares bidrag till verksamheten, utvärdera behovet av olika kompetenser och tänka långsiktigt, menar Ingela Gardner Sundström. 

– Motparten visar ett förtroende för oss som vi ska göra vårt bästa för att leva upp till. Vi kommer att jobba hårt från centralt håll för att våra medlemmar ska klara av det här.

Vad är det som garanterar att det här avtalet är ett löneökningsavtal?

– Självbevarelsedrift, höll jag på att säga! Eftersom det inte är siffersatt centralt ger vi lokala arbetsgivare möjlighet att utgå från sina egna förutsättningar. Och vi är måna om att slå vakt om goda medarbetare och deras prestationer. Det finns ingen garanti i form av en siffra, men vi måste kunna visa att vi är goda arbetsgivare.

I arbetstidsfrågan stod ni väldigt långt från Vårdförbundet under avtalsförhandlingarna. Vad är SKL:s syfte med de tre lokala projekten för hälsosammare arbetstider för nattarbetare som man ska följa partsgemensamt?

– Det är att skapa oss en bild av om arbetstiderna och deras förläggning är något som äventyrar hälsan och kvaliteten i vården. Det tycker vi är viktigt att få klart för oss. Är det så då måste vi i så fall göra något åt det.