När Vårdfokus kliver in på akutmottagningen i Norrköping strax efter klockan 17 med beskedet om det rykande färska avtalet så är det knappt att någon av sjuksköterskorna har tid att prata.

Väntrummet är fullt till sista stolen, patienter sitter till och med på golvet. Inne på akuten står det sängar utmed väggarna och personalen småspringer fram och tillbaka i korridorerna.

– Det brukar vara så här, även på nätterna. Det är samma tryck hela tiden, säger sjuksköterskan Inger Mikkonen som har ledningsansvaret under kvällen.

Hon fyller snart 60 och tycker att det är slitigt att jobba så mycket natt.

– Det känns inte som om min arbetsgivare värnar om mig, säger hon när hon får se avtalet mellan Vårdförbundet och arbesgivarorganisationen SKL, Sveriges komuner och landsting.

Tror inte på högre löner

Hennes kollega Anneli Kottis tar sig tid i fem minuter och sätter sig ner för att läsa igenom vad det nya avtalet innebär.

– Med det här blir det nog inte så mycket pengar, landstinget har ju inte visat sig generösa förut precis, utom när det gäller högsta chefen.

Hon syftar på landstingsdirektören Barbro Naroskyin som den första april fick en löneförhöjning med 5 000 kronor i månaden. Nu tjänar hon 115 000 kronor.

Det var också Barbro Naroskyin som lade fram förslaget att ta bort de lokala arbetstidsmodellerna, en fråga som det har bråkats mycket om sedan dess.

– Det sliter väldigt mycket att ha rotationstjänster. Sen saknas det alltid folk och man ställer upp extra trots att man egentligen mår dåligt och inte orkar, säger Anneli Kottis.

Besvikelse över arbetstiderna

Hon blir mycket besviken när hon läser att det inte blev någon överenskommelse om hälsosamma arbetstider och menar att om det hade funnits en central överenskommelse så hade det i alla fall funnits något att gå på i de lokala förhandlingarna.

– När det gäller lönerna hade jag nog inget större hopp om att det skulle bli så mycket, men vi hade verkligen önskat att de skulle komma överens om något som förbättrade arbetstiderna och arbetsmiljön, säger Anneli Kottis.

Helen Richt och Victor Hallström kommer förbi och hinner kasta en blick på det nya avtalet.

– Det här känns konstigt. Är det inte stor risk att det blir väldigt dåligt nu? undrar Helen Richt.

Känns inte som ett avtal

Anneli Kottis har hämtat Britt Rydgren som snabbt försöker sätta sig in i vad det nya avtalet innebär.

– Det här känns inte ens som ett avtal, det här innebär ju inget konkret. Det kan bara vara bra för arbetsgivaren, säger Britt Rydgren när hon har läst klart.

Ingen är arg eller ens upprörd, det finns bara besvikelse och en viss uppgivenhet.

– Som medlem i Vårdförbundet är man ganska luttrad, ändå hade jag nog hoppats på lite mer, säger Britt Rydgren.