Många människor har besvär med läckande gas och avföring. Beroende på vilken definition man använder visar studier att två till tio procent av befolkningen lider av analinkontinens.

Det berättade sjuksköterskan Meta Gylin på ett seminarium om inkontinens som hölls i Stockholm om i går.  Hon är stomi- och uroterapeut vid Södertälje sjukhus.

Riktlinjer på gång

Tillsammans med uroterapeuterna Mari Dahlberg, Skånes universitetssjukhus i Malmö, och Eva Westling, Danderyds sjukhus i Stockholm, arbetar hon med med ett projekt som ska mynna ut i riktlinjer för analinkontinens.

Mörkertalet är stort. Eftersom ämnet är så tabubelagt vågar inte patienterna berätta om sina besvär och personalen i vården drar sig för att fråga rakt på sak om patienten läcker avföring. Många lider därför i det tysta.

Det finns hjälp

Mari Dahlberg berättade om en kvinna i övre medelåldern som hade haft besvär sedan hon fick sina barn på 1960-talet och sedan dess levt väldigt isolerat. Hon utreddes och det visade sig att hon hade en intern sfinkterskada, men att den yttre sfinktern var intakt. Eftersom hon inte var förstoppad utan snarare hade lite lös avföring ordinerades hon bulkmedel – och blev av med sitt läckage.

Ewa Westling betonade vikten av att redan i primärvården fånga upp dem som lider av analinkontinens och att utreda tidigt för att utesluta allvarligare bakomliggande faktorer.

Samarbete över gränser nödvändigt

På Bäckenbottencentrum vid Danderyds sjukhus, där hon arbetar, samlas specialistkompetenser som kolorektalkirurger, gynekologer, urologer, uroterapeuter och sjukgymnaster.

 Att göra en bedömning och en behandlingsplan utifrån teamets samlade kompetens har många fördelar, det hjälper oss att se bäckenbotten i ett helhetsperspektiv. Analinkontinens påverkar livskvaliteten i så hög grad, sa hon.

Vården måste fråga

Eva Westling betonade också att det behövs fler studier på området som kan tydliggöra riskgrupper.  

– Men det är sjukvårdens ansvar att våga fråga patienten.