Det är barnmorskan Åsa Premberg som inför avhandlingen djupintervjuat ett antal västsvenska män om deras upplevelser av föräldrautbildningen. Resultatet visar att männen, trots att de finner sig i sin sekundära roll, kan bära på egna frågor och farhågor som de inte får svar på eller mildrade under utbildningen, och att de mest hänger med för kvinnans skull.

Utbildning kvällstid

– Man skulle bland annat behöva ordna utbildningen så att fler pappor kan delta, till exempel ha den kvällstid. Männen tryckte också på behovet av att få träffas utan mammor, för att samtala och ventilera sin oro utan att skrämma upp mamman. De har inte alltid känt sig sedda av barnmorskorna, säger Åsa Premberg.

Ett exempel på pappans undanskymda roll är att flera av de intervjuade männen ställt frågor till barnmorskan, som sedan riktat svaret till den blivande mamman.

Besvikelse efteråt

– De flesta av männen hade inga förväntningar alls inför utbildningen, utan gick dit för att det förväntades av dem, men samtidigt var de besvikna efteråt. Så någon omedveten förhoppning om en bra utbildning måste de ha haft, säger Åsa Premberg.

För att bättre förbereda papporna inför föräldraskapet föreslår Åsa Premberg bland annat att riktad information till pappor införs. Hon påminner också om behovet av stöd till pappor vars barn föds med instrumentell förlossning eller kejsarsnitt. Detta stöd är i slutändan inte bara till gagn för pappan, utan för hela den kommande familjen.