Sexuella övergrepp hör till de allvarligaste kränkningar en människa kan utsättas för och kan leda till livslångt trauma. Att sjukvården erbjuder rätt vård och omsorg kan vara avgörande för läkningen. Samtidigt kan det vara avgörande för polisens utredning att vårdpersonal känner till hur spårsäkring ska göras. 

Sedan den 1 januari finns ett nytt nationellt handlingsprogram för omhändertagande av offer för sexualbrott. Det har utarbetats av Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, i Uppsala på uppdrag av regeringen. De har också tillsammans med bland andra Statens kriminaltekniska laboratorium tagit fram en ny spårsäkringssats efter sexuella övergrepp.

Gör sjukvårdens roll tydligare

Syftet med handlingsprogrammet är att förbättra omhändertagandet, men också att skapa bättre rutiner för provtagning och dokumentation samt att göra sjukvårdens roll i förhållande till rättsväsendet tydligare.

– Det är viktigt att tydligt skilja på vad sjukvården ska göra och vad rättsväsendet ska göra. Det har skett en sammanblandning och gränslandet mellan vård och juridik har ställt till det för sjukvården, säger Åsa Witkowski, verksamhetschef på NCK.

Förändrat innehåll i lådan

För att markera skillnaden mellan sjukvårdens och polisens uppdrag har innehållet i spårsäkringssatsen förändrats. Numera innehåller lådan endast material som används av sjukvården.

– Vi har till exempel tagit bort kassar för omhändertagande av kläder eftersom det är polisens sak att ta hand om, säger Åsa Witkowski.

Från den 1 januari framgår också tydligt att sjukvården har skyldighet att spårsäkra. Tidigare har det varit vanligt att vårdpersonal har låtit bli att genomföra spårsäkringsundersökningar när offret inte har velat anmäla övergreppet till polisen. Om den drabbade sedan ångrar sig har det varit för sent att säkra spår.