Den behandling som används mot hepatit C-infektioner i dag, pegylerat interferon alfa och ribavirin, botar bara hälften av de patienter som är smittade med genotyp 1, den vanligaste varianten i västvärlden. Behandlingen är dessutom långvarig och har besvärliga biverkningar.

Förväntningarna är därför stora på att proteashämmare ska vara lösningen. Det senaste halvåret har flera studier publicerats där substanserna telaprevir och boceprevir har visat goda resultat, skriver Läkemedelsvärlden. Metoden går ut på att hindra ett enzym som viruset använder för att föröka sig i kroppen, proteaset NS3.

Kan bli standard

Ola Weiland, professor och överläkare vid infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, är hoppfull.

– I slutet av året kan det bli standard att lägga till en proteashämmare till dagens behandling med interferon och ribavirin, säger han till Läkemedelsvärlden.

Utvecklingsarbetet har i hög grad handlat om att förhindra resistensutveckling, vilket var problemet tidigt i forskningen på telaprevir och boceprevir. Från hiv-behandling har forskarna lärt sig att det krävs att virusnivåerna trycks ner helt för att resistensutveckling ska hindras och att det som påverkar resultatet till största delen är behandlingens längd.

Svårt att jämföra telaprevir och boceprevir  

Det har inte gjorts några studier där telaprevir och boceprevir direkt har jämförts, men preliminära data tyder på lägre toxisk effekt för boceprevir än med telaprevir.

Ola Weiland har följt området i 40 år och gjort prövningar på flera nya proteashämmare, bland andra telaprevir. Han säger till Läkemedelsvärlden att det är svårt att jämföra telaprevir och boceprevir eftersom studieuppläggen har varit olika. Man ger bara telaprevir under de första 12 veckorna, medan boceprevir används från 24 till 48 veckor i kombination med dagens standardbehandling.

– Men enligt mitt tycke är boceprevir en lite svagare proteashämmare än telaprevir, säger Ola Weiland.