Studien, som publiceras i dagens Lancet, genomfördes i Nepal mellan april 2009 och mars 2010.

1295 kvinnor som skulle genomgå medicinsk abort fördelades slumpmässigt mellan läkare och sjuksköterskor/barnmorskor. De medicinska aborterna erbjöds före den tionde graviditsveckan.

22 miljoner osäkra aborter

Resultaten blev likvärdiga i båda grupperna, 97,3 procent fullbordade aborter i gruppen sjuksköterskor och barnmorskor, mot 96,1 i läkargruppen. Ingen abort ledde till några allvarliga komplikationer. 

I läkargruppen misslyckades aborten i fem fall, men inte i något fall i sjuksköterske/barnmorskegruppen. I läkargruppen återfanns några fall av fortsatta eller feldiagnosticerade graviditeter. Två kvinnor som rekryterats till studien valde dessutom att inte delta när de förstod att de hade slumpats till manliga läkare.

Antalet osäkra aborter uppskattas till nästan 22 miljoner varje år. Av dem utförs 98 procent i utvecklingsländerna. Antalet kvinnor som dör i sviterna efter osäkra aborter runt om i världen varje år beräknas till 47 000.

Trots att medicinska aborter före vecka tio är ett säkert och effektivt alternativ till kirurgisk abort förblir metoden underutnyttjad i utvecklingsländerna eftersom enbart läkare för närvarande tillåts sköta medicinsk abortverksamhet.

Väg att nå millenniemål

Forskargruppen, ledd av läkaren Ina K Warriner vid WHO i Genève, konstaterar att sjuksköterskor och barnmorskor kan spela en viktig roll för att göra säkra aborter tillgängliga för kvinnor i avlägsna landsbygdsområden i utvecklingsländerna och på så vis spara liv. 

I en kommentar till artikeln konstaterar några professor vid National university of Singapore och National university Hospital i Singapore att läkare ofta inte är det bästa alternativet vid många vardagliga men potentiellt livräddande medicinska insatser.

” Erfarenhet, engagemang, utbildning och inte minst tillgänglighet är mer avgörande än en medicinska meriter” , skriver de och hävdar att nyckeln till framgång med FN:s femte millenniemål om minskad mödradödlighet kan vara att vårdpersonal med medellång utbildning utbildas i säkrare reproduktiv hälsa och mödravård.