– I praktiken är det biståndshandläggarna som får agera grindvakt när pengarna inte räcker. Nu behövs det en prioriteringsdiskussion på politisk nivå, säger utredaren Eva Norman på Äldrecentrum som står bakom rapporten.

Rapporten bygger på dialogseminarier med biståndshandläggare och deras chefer i Stockholms stad. Seminarierna var en del av en översyn av biståndshandläggarnas roll i Stockholm. Detta sedan revisorerna hade konstaterat att deras beslut allt för sällan var individanpassade och att de sociala behoven prioriterats ner.

Rapporten visar att handläggarnas olika roller som socialarbetare, informatör, administratör och grindvakt är svåra att förena.

Vill samverka

– Vi vet att det klankas på biståndshandläggarna på många håll i vården och att de är ifrågasatta. Men själva vill de samverka med distriktssköterskor och med läkare, sjuksköterskor, paramedicinare och andra på sjukhusen i större utsträckning för att kunna göra bättre utredningar, säger Eva Norman.

Landsting och kommuner har ett gemensamt ansvar att planera och genomföra den vård och det stöd en patient behöver efter en sjukhusvistelse. Men vårdpersonalen tycker att biståndshandläggarna är svåra att få tag i eftersom de bara arbetar kontorstid. De tycker också att biståndshandläggarnas beslut tar för lång tid.

Planeringen ska bygga på delaktighet och samtycke från den enskilde, men flera studier från senare år visar att de äldre inte känner sig delaktiga i vårdplaneringen och ofta missuppfattar de beslut som fattas. 

Kundval försvårar

Även om biståndshandläggarna själva efterlyser mer samverkan anser Eva Norman att det i praktiken är omöjligt eftersom det är så många olika utförare som de ska samverka med till följd av kundval och vårdval. 

– Ingen kan väl vara emot att de äldre får välja vård, boende och stöd. Men det blir problem när biståndshandläggarna, som har 130 - 140 klienter var i vissa stadsdelar, måste samverka med kanske 90 olika utförare. Från Äldrecentrum anser vi att man seriöst måste se över biståndshandläggarnas arbetssituation, säger Eva Norman.

Andelen klienter per biståndshandläggare är tre gånger fler än de som handläggarna i socialpsykiatrin förväntas hinna med. Eva Norman hävdar att det beror på att beslutsfattarna fortfarande lever med föreställningen att äldrevården inte är så komplicerad och att det mest handlar om att de behöver hjälp med städningen.