Knappast någonting har hänt när det gäller lönegapet mellan män och kvinnor de senaste 20 åren. På den internationella kvinnodagen bjöd Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ till en debatt på Kulturhuset i Stockholm om den strukturella lönediskrimineringen.

Ett par politiker och ett antal ordföranden för kvinnodominerade fackförbund var på plats för att diskutera vad som kan göras. Anna-Karin Eklund, ordförande i Vårdförbundet, var en av dem.

– Vi är trötta på att subventionera den offentliga välfärden med våra låga löner. Tvinga oss inte att plädera för privat finansierad vård för att ni inte tar ert ansvar och lönesätter oss rätt. För det finns en stor betalningsvilja när det gäller välfärdstjänster, sa hon med adress till politikerna.

Statistiken visar att kvinnor – såväl i dag som 1992 – tjänar omkring 85 procent av vad män tjänar. Och då är det ändå räknat på heltidslöner – tar man hänsyn till andelen kvinnor som har ett lönearbete på deltid blir skillnaden betydligt större.

– Diskrimineringen uppstår för att män och kvinnor arbetar inom olika sektorer och för att kvinnors arbete värderas lägre än mäns. Det sägs att politikerna inte kan göra något åt det eftersom det är arbetsmarknadens parter som styr över lönebildningen, men stämmer det? frågade Birger Östberg från Feministiskt initiativ.

Tyst från politikerhåll

Anna-Karin Eklund berättade att Vårdförbundet har krävt svar från politikerna på frågan vad de ämnar göra åt att en specialutbildad sjuksköterska tjänar mindre än en sopåkare. Något svar har ännu inte kommit.

– Våra medlemmar arbetar inom sektorer som styrs av politiker så de borde inte säga att de inte ska lägga sig i lönesättningen. Jag är trött på att höra att politikerna inte ska lägga sig i lönebildningen, sa hon.

Även Eva Nordmark, ordförande för SKTF, kungjorde att det måste bli ett slut på rean på tjänster inom offentlig sektor.  Hon berättade om förbundets krav på en jämställdhetskommission bestående av arbetsmarknadens parter och politiker.

– Vi kommer inte åt strukturell lönediskriminering utan nationell samling, slog hon fast.

Även en värdediskriminering

Annelie Nordström, ordförande för Kommunal, konstaterade att det ger mer i lönekuvertet att köra coca-colaflaskor mellan Stockholm och Malmö än att skjutsa människor. Enligt henne hör lönediskrimineringen samman med en värdediskriminering av gamla och sjuka i vårt samhälle.

I panelen fanns, förutom politiker och fackförbundsordföranden, en före detta jämställdhetsombudsman. Lena Svenaeus drev lönediskrimineringsfrågor i Arbetsdomstolen tillsammans med Vårdförbundet på 1990-talet. I dag är hon chefsjurist på Saco-förbundet SSR.

Hon beklagade att arbetsgivare inte längre måste göra lönekartläggningar varje år, och att kampen för rättvisa löner inte drivs mer i domstolen.

– Att driva lönediskrimineringsmål i Arbetsdomstolen är ett underutnyttjat system. Vi vann en delseger på 90-talet när vi hävdade att det gick att jämföra likvärdiga arbeten och att en barnmorskas arbete var lika mycket värt som en medicinsk ingenjörs, sa Lena Svenaeus, som även efterlyste kamp i form av mer strejker.

Tvärvetenskaplig forskning på gång

Susanne Fransson, docent i rättsvetenskap vid Göteborgs universitet, berättade att mäns och kvinnors löner och arbetsvillkor är ett stort forskningsområde och att ett tvärvetenskapligt forskarnätverk nyligen har startats.

Syftet är att forskare från olika områden ska kunna dra nytta av varandras kunskaper och metoder för att kunna gå djupare in i frågorna. Själv har hon just studerat lönesättningen i transportsektorn.

– Vi har studerat lönekartläggningar och lönedata samt intervjuat både kvinnor och män och har funnit att tarifflöner ger mindre löneskillnader mellan könen än genomsnittet på svensk arbetsmarknad. När arbetsgivarna ger individuella påslag i form av olika lönepremier får männen mer än kvinnorna, berättade Susanne Fransson.

Politikerna representerades av socialdemokraten Veronica Palm, moderaten Tomas Tobé och Gudrun Schyman.

Varken från S eller M kom några konkreta förslag till krafttag mot lönediskrimineringen. Det berättades om förslag på rätt till heltid för alla som arbetar inom kommuner och landsting, om barnomsorg på obekväma arbetstider och om en individualiserad föräldraförsäkring. Men vad hjälper det? utropade Gudrun Schyman.

– Rätten till heltid ändrar inte på den strukturella diskrimineringen. Vi måste börja diskutera att när kvinnor utför ett arbete så är det mindre värt än när män utför det.