Svårt sjuka patienter som vårdas nedsövda i respirator har ofta otäcka drömmar som de upplever som verkliga under vårdtiden. För att hjälpa dem att förstå vad de har varit med om började Carl Bäckman och hans kolleger redan 1995 att skriva dagbok om patienterna.

De har vidareutvecklat idén med att också fotografera dem samt att låta även anhöriga skriva. Allt för att hjälpa patienterna att efter vårdtiden få insikt i och förstå vad de har varit med om. Och det har de lyckats med.

Bättre livskvalitet

I sina studier har Carl Bäckman jämfört patienter som har fått en dagbok om sin vårdtid – och haft möjlighet att fråga och få berättat för sig om vad som hände – med patienter som inte har haft den möjligheten. Det visade sig att de som fick sin vårdtid dokumenterad skattade sin livskvalitet bättre – även om de hade varit sjukare än de patienter som inte hade någon dagbok.

När patienterna lämnar iva får de med sig sin dagbok. Och när de återkommer efter en och en halv till två månader senare för ett uppföljande samtal får de även bilderna. Då kommer de tillsammans med anhöriga och har många frågor. Det är inte ovanligt att de inte ens vet varför de vårdades på sjukhuset.

Viktigt prata mardrömmar

Patienterna får veta att det är vanligt med overklighetsupplevelser och hallucinationer. De kan ha känt sig hotade till livet av elaka människor – eller trott att de har varit döda – ha tvingats använda samma tandborste som andra patienter eller upplevt att det fanns katter och fåglar inne i rummet.

– Det är bra och viktigt för de här patienterna att de får prata om sina upplevelser och att de förstår att det tar tid att komma igen, på alla sätt. Vi ger dem tillbaka tiden genom boken och bilderna, och ger dem möjlighet att fortsätta att prata hemma, säger Carl Bäckman.

Underlättar för anhöriga

Eftersom patienterna kan svikta kognitivt också efter att ha varit så sjuka, är det inte ovanligt att de frågar om samma saker om och om igen. Då är det också bra att boken finns att titta i, eftersom det annars kan bli väldigt jobbigt för anhöriga.

Minst en gång per dag skriver personalen vad som händer; det kan vara allt från andningsproblem och om att patienten behöver vårdas i respirator till hur sjuka han eller hon är.

Även om en patient har dött får anhöriga dagboken; att få läsa det som är skrivet kan vara en hjälp för dem att förstå vad som hände.

Den 30 september försvarade Carl Bäckman sin doktorsavhandling vid universitetet i Linköping.