Att öppet diskutera problem och frågeställningar i den egna arbetsgruppen, utan chefer närvarande, har en stark positiv påverkan. Det visar ambulanssjuksköterskan Peter Brinks vetenskapliga artikel om nyttan med kollegial handledning.

Vid tio tillfällen under ett års tid deltog han i gruppdiskussioner med ambulanspersonal, där man gemensamt kom fram till lösningar på en yrkesrelaterad frågeställning som någon av medarbetarna tagit upp.

Resultatet visar att:

  • Samtalsmodellen skapade säkerhet och delaktighet. Mötesdeltagarna visste att de andra skulle lyssna vilket skapade en ömsesidig respekt.
  • Resan från novis till expert blir kortare om du inte behöver upprepa kollegans misstag. Ambulanssjukvården består av mycket erfarenhetsbaserad kunskap. Nya medarbetare utvecklas snabbt av att få lyssna på erfarna kollegers erfarenheter.
  • Feedback och bekräftelse skapade en ökad självkännedom och mod att våga förändra sina egna attityder, både mot patienter och mot kolleger.
  • Att få pysa ut missnöje fungerar som säkerhetsventil. Det är ett sätt att hantera den upplevda stressen och att orka vara kvar i yrket

– Det finns ett enormt behov hos många människor att få prata av sig på det här viset. I början fick jag höra att det kan vara svårt att få gruppen att fungera och det är lite pinsamt att prata inför andra. Men det är precis tvärtom, jag var tvungen att bromsa folk, säger Peter Brink.

På onsdag presenterar han resultatet av sin rapport vid den årliga konferensen Ambulansforum. Han hoppas att modellen ska få stort genomslag inom hälso- och sjukvården. Redan under nästa år siktar han på tio samtalsgrupper och fler lär det bli då intressenter i olika landsting redan hört av sig.

– Inte bara ambulanssjukvården står inför nya spännande utmaningar. Kollegial handledning kan vara ett verktyg för den professionella utvecklingen. Jag tror att det är viktigt att skapa tid för detta i dagens sjukvård som pressas tidsmässigt och ekonomiskt.