Det första fallet av ebola identifierades i en familj från byn Nyanswiga, som ligger utanför det drabbade Kibaledistriktet där 9 av de 14 dödsfallen registrerats. Bland de avlidna finns en sjuksköterska som hade besökt en patient och hennes barn som bara var fyra månader.

Ebolavirus sprids mellan människor genom kontakt med blod och andra kroppsvätskor från infekterade personer. Sjukhuspersonal löper därför särskild stor risk att infekteras vid behandling av sjuka patienter.

Geografiskt begränsad

Den avlidne sjuksköterskan behandlades vid ett sjukhus i huvudstaden Kampala, men ingen smittspridning ska ha skett där utan spridningen av sjukdomen är begränsad till just Kibaledistriktet. Enligt Smittskyddsinstitutet, Smi, har även tidigare utbrott av ebola varit begränsade till mindre geografiska områden.

Myndigheter i Uganda arbetar nu tillsammans med bland andra Världshälsoorganisationen, WHO, och det amerikanska smittskyddsinstitutet, CDC, för att begränsa utbrottet. Läkare utan gränser hjälper den lokala sjukvården i hanteringen av patienter.

Ebolavirus kan orsaka viral blödarfeber och sjukdomen är en så kallad zoonos, en smitta som sprids från djur till människa. Ebolavirus finns endast naturligt i Afrika. Fladdermöss misstänks utgöra huvudreservoar för viruset men det är ännu inte fastslaget.

Hög dödlighet

Inkubationstiden varierar från mellan 2 och 21 dagar och sjukdomen karakteriseras av hastigt insjuknande i feber, muskelsmärta, huvudvärk, diarré, kräkningar och i vissa fall nedsatt njur- och leverfunktion. För vissa patienter uppstår blödningar från kroppsöppningar, därav uttrycket blödarfeber. Sjukdomen har en hög dödlighet, över 50 procent av infekterade patienter avlider, och det finns inget botemedel eller vaccin.

I norden är det endast säkerhetslaboratoriet vid Smi som har kapacitet att hantera ebolavirus. Smi har beredskap dygnet runt för att analysera prover från patienter där det finns misstanke om blödarfeber.