Stora barn innebär risk för komplikationer både för mor och barn. Risker i form av till exempel syrebrist och behov av intensivvård på neonatalavdelning eller skulderdystoci som kan leda till nyckelbens- och överarmsfrakturer och nervskador som kan bli bestående.

Färre skador med rutinultraljud

För mamman innebär ett stort barn ökad risk för kejsarsnitt, instrumentell förlossning, rupturer, stora blödningar och bäckenbottenskador som kan ge bestående inkontinens- och samlivsproblem.

Riskerna kan minimeras om de barn som kommer att väga över fyra kilo upptäcks före förlossningen. I dag utförs ultraljud i vecka 32 enbart på indikation, men med rutinmässigt ultraljud för fostertillväxt och storleksbedömning runt vecka 32-34 skulle fler barn upptäckas som i fullgången tid kommer att födas stora.

Och ännu fler skulle hittas om ultraljudet kombinerades dels med uppgifter om mamman både före och under graviditeten, dels med en modell som forskargruppen har tagit fram för individuell beräkning av risken att föda ett för tiden stort barn. Uppgifterna om mamman är till exempel hennes egen vikt, längd, bmi och eventuell diabetes före graviditeten.

Fem procent föds stora 

Gun Lindell har också genom en ny metod förbättrat möjligheterna att upptäcka den kliniskt sett mest riskabla gruppen bland stora nyfödda, det vill säga de som väger över 4 500 gram. Den metoden innefattar även en tredimensionell ultraljudsundersökning av fostret med omfångsmätning av fostrets lår och buk.

I dag räknas omkring 5 procent av alla nyfödda barn i Sverige som stora, det vill säga över fyra kilo. Cirka 2,5 procent väger över 4,5 kilo.