Vuxna, barn och tonåringar som har drabbats av trauma har lång tid efter händelsen följts upp av Kerstin Sluys, som till vardags arbetar som adjunkt vid Röda korsets högskola i Stockholm.

Hennes studier visar att efter sex år mår barnen i allmänhet lika bra eller till och med bättre än normalpopulationen. Men föräldrarnas psykiska hälsa påverkar – är den mindre bra tycks det påverka både barnets självskattning och föräldrarnas skattning av barnens hälsorelaterade livskvalitet negativt.

Vuxna mår sämre

Vuxna som drabbats av ett trauma mår betydligt sämre i efterförloppet. Hela 41 procent mår psykiskt dåligt.

Skillnaden gentemot hur barnen mår kan enligt Kerstin Sluys bero på att vuxna har större förväntningar.

– Samhället och patienterna själva skapar förväntningar som även sjukvården bidrar till. Sjukhusen tävlar om vilka som ska få ge viss vård. Denna tävlan gör att sjukvården också gör reklam som i sin tur skapar förväntningar, säger hon.

Ingen rehabilitering

En annan orsak som hon lyfter fram är att vuxna som drabbats av en olycka ofta inte erbjuds någon rehabilitering. Den som har drabbats av exempelvis en mjältruptur eller någon annan livsfarlig skada som inte kräver direkt fysisk rehabilitering blir efter sjukhusvistelsen många gånger hänvisad till vårdcentralen eller en husläkare som inte har specialistkunskaper inom traumatologi.

Kerstin Sluys studier visar att patienterna i efterloppet i första hand vill träffa en traumaspecialist eller ett traumateam som kan informera om vad som har gjorts och vilka konsekvenser patienten kan vänta sig i framtiden. Patienten behöver få återkommande information, ibland under lång tid.