Inte nog med att intensivvårdsmottagningens patienter har varit med om traumatiska händelser som olyckor och svåra sjukdomsfall. Vägen tillbaka är också svår med återanpassning till vardagen.

Men det är precis vad intensivvårdsmottagningen har arbetat med ­– att på bästa sätt hjälpa patienten tillbaka till ett vanligt liv. Nu har det medvetna arbetet prisats.

– Det känns jätteroligt att även andra uppskattar vårt arbete, säger Anna Schandl som också är doktorand på Karolinska institutet där hon forskar i intensivvårdspatienters fysiska och psykiska problem.

Hon och Elisabeth Hellgren utgör mottagningens två intensivvårdssjuksköterskor. Övrig personal som ingår i teamet är en sjukgymnast samt en läkare.

Har arbetat fem år

Sedan fem år har de arbetat med sin uppföljning av patienter, den som nu uppmärksammats av Stockholms läns landsting.

- Förut fokuserades det mest på mortaliteten, alltså att patienten skulle överleva vården, men det visade sig att patienten hade många problem även efter vården, säger Anna Schandl.

Tillsammans med sina kolleger arbetade hon fram en modell som i korta drag går ut på att träffa patienten medan han eller hon ligger på vårdavdelning efter att ha skrivits ut från iva. Sjuksköterskan går igenom vad som har hänt och lämnar över den dagbok över vården som personalen på iva har skrivit. Patienten kallas till uppföljning på mottagningen ett par tre månader senare, då han eller hon får träffa sjuksköterska, sjukgymnast och läkare. Vården utgår från patientens fysiska och psykiska status.

Här och nu

– Vi fokuserar på patientens problem här och nu för att hjälpa dem vidare i rehabiliteringen, säger Anna Schandl.

Efter ytterligare en tid, vanligtvis ett år efter utskrivning, kallas patienten till ännu ett återbesök på intensivvårdsmottagningen.