Att vårda patienter vakna i respirator blev under 2000-talet allt vanligare i Sverige. Det har många fördelar, patienten behöver inte vårdas lika länge och kan lämna sjukhuset tidigare. Men det finns inte så mycket forskning på området och i den som finns har man inte frågat patienten hur han eller hon har upplevt det. Till nu.

Försökte kommunicera

När intensivvårdssjuksköterskan Veronika Karlsson arbetade med patienter som var vakna under den tid de vårdades i respirator, tyckte hon att de inte alltid verkade vara tillfreds.

– Jag försökte kommunicera med dem, men det var ofta svårt att förstå vad de vill säga. En del kunde skriva vad de ville och ibland tog jag hjälp av en kollega för att förstå patienten, berättar hon.

Nu har hon videofilmat 14 patienter och också ställt frågor till dem under vårdtiden. De ville gärna delta och kunde svara kort på Veronika Karlssons frågor genom att till exempel mima och nicka.

Inte oväntat tyckte de flesta att det var obehagligt att bli sugen i luftvägarna. De upplevde också lufthunger och att tub och sonder smärtade och gjorde det svårt att slappna av. De kände sig hjälplösa och maktlösa och helt beroende av respiratorn och vårdarnas förmåga och vilja att hjälpa dem.

Vårdande kommunikation

Vid observationer av sjuksköterskors och undersköterskors kommunikation med 19 patienter såg Veronika Karlssons att kommunikationen kunde vara både vårdande och icke vårdande. De som hade en vårdande kommunikation var nära patienten, uppmärksam, vänlig, hjärtlig och lyssnande. De lyssnade också på andningen för att höra om luftrören behövde sugas.

– Om sjuksköterskan har en vårdande kommunikation och anstränger sig för att förstå vad patienten vill säga och "står patienten bi", kan man som patient uthärda att vårdas vaken i respirator igen. Då har hon visat patienten att de kämpar tillsammans, säger Veronika Karlsson.

Ickevårdande hållning

Motsatsen, en icke vårdande hållning, förekom också. Det kunde vara att vårdaren hade en tillrättavisande ton gentemot patienten eller att han eller hon lämnade patienten trots att luftvägarna behövde sugas.

Hur vårdaren förmår förhålla sig, tror Veronika Karlssons kan vara en personlighetsfråga men också beroende på hur många patienter hon eller han har ansvar för.

Veronika Karlsson försvarade sin avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, den 20 januari.